Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 11. Feberdrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
var just bilden av den gård, hans avlidne fader en
gång måst lämna ifrån sig. Denna egendom ville Karl
Ludvig, som i blodet kände sig som bonde, fastän livet
gjort honom till tjänsteman, köpa igen för de pengar,
han inkasserade under aktiefisket. När den olycklige
mannen kommit så långt, att denna gård tagit fast form
i hans fantasi, då var hans frid fullständigt ute, ty en
sådan summa skulle det dröja länge, innan han hade
i handen, det kunde han själv begripa. Under Karl
Ludvigs nattskjorta, på vilken en reflex av månen
genom gardinöppningen kastade ett matt sken, hävde
sig också den osälle spekulantens bröst högt och tungt,
liksom en döende våg på oceanen:
— All sin dar ... för Jångsamt...
Men ur många andra bröst uppstego denna afton
likadana suckar.
Cello, som hade en raskt arbetande fantasi, vilade
i sin inventionssoffa i det höga, gråa rummet, medan
hans hjärta ivrigt slog, påpiskat av tankarna. Han hade
också räknat och räknat, blivit otålig, ledsen och
grämd.
— Nå, hur hade jag det nu? Hur var det nu? ...
Jo ... Fem gånger sex är trettio ... Nå, men efter sex
procent... Sex gånger sex är trettiosex ... Nej, nej...
det räcker inte I
Cello hade med större iver än Karl Ludvig — ty han
ägde icke dennes trygga bondeblod — kastat sig in i
den nya, löftesfyllda tillvaron, och den ganska knappt
tillmätta lyriska ådra, som fanns hos honom, hjälpte
till att alstra de mest blommande förhoppningar. Men
Cello kunde icke låta sina drömmar taga fasta kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
