- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
165

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 15. Fiskafänget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

förande. Men för att liksom giva en bild till
Pensionatskurkens ord, gav himlen över träden vid sjön ifrån
sig ett matt rosensken. De båda naturdyrkarna
begåvo sig nu ned till stranden, sedan Cello med en
grön torva övertäckt sin burk.

Som en röd blomma sprack solen fram över
skogskammen. Det kårade till på vattnet, och i ett nu ökades
det ihållande kvittret från träden runtomkring.
Dunster och dimmor smögo sig undan; det ruskade
lätt i björktopparna, och ett sakta sus lopp genom
strandskogen. Vid kanten av detta lilla hav, de båda
fiskarna nu skulle befara i en eka, vilade lätt fradga
i en vid ring. Det såg så melankoliskt ut; och blåa
miniatyrvågor började röra vid detta kvarblivna skum
utan att kunna sönderdela det.

Det lätta buller, som uppstod, då de båda herrarna
stego ned i båten, hördes nästan som ett dån, och plask,
plask ... årtagen störde ännu mera stillheten.

Metspönas spröt stucko ut från ekans akter, där
Cello satt och betraktade den vackra insjön. När den
nykläckta solen helt litet värmde hans rygg, kände han
för första gången i dag, hur det drog i ögonen, medan
en rysning och en gäspning samtidigt infunno sig.
Solen steg under en sakta dallring högre över träden,
och nu var sommarmorgonens förtrollning förbi, men
en annan skönhet hade trätt i den förras ställe. Det
låg något friskt och medvetet i denna nya tavla; den
andra hade mera varit som en dröm eller en hägring,
icke att förstå, endast att känna och gripas utav.

Sakta gled ekan förbi den i mitten på sjön
slumrande gröna holmen, då Pensionatskurken i detsamma
håller upp att ro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free