Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 19. En flagga på halv stång och en ödesdiger badning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Efter denna livliga försäkran, och sedan fröknarna
Dykare avfyrat et I pur ögonblixtnr mot arkitekten,
försvunno damerna under fnitter och glam bakom
strandsnåren. Efter en stund mottog arkitekten Gren tvenne
händer fulla med ringar, halsband, armband och
broscher. Fröken Åvik överlämnade ett litet anspråkslöst
smycke av guld i hans hand, såg på honom med sina
mörka, vänliga och sorgsna ögon, i det hon sade:
— Snälla arkitekten, var riktigt rädd om detta. Det
är mormors guldhjärta 1
Hälsande som vanligt, försäkrande och leende som
vanligt, gick arkitekten till ro vid busken, avvaktande
tittningarna i strandsnåren.
— Ni tittar väl inte, ropade också efter några
ögonblick fröken Sonja Dykare, i det hon stack fram hals,
axlar och armar.
— Ånej, ånej, hördes arkitektens trygga röst bakom
det gröna.
— Inte titta, skrek födelsedagsbarnet muntert och
upprepade systerns rörelse.
— Visst inte, å, visst inte, hördes åter arkitektens
monotona försäkran från gömstället.
Ännu ett rop ljöd, men denna gång från vattnet.
Det kom från ett par kvinnoröster, vilkas ord
knapphändigt fördes fram till herr Gren av vinden. Rösterna
klingade på avstånd:
— En riktig gentleman ... beskyddare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
