Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 20. Far i Skåpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDE KAPITLET.
Far i Skåpet.
Sedan arkitekten Gren ordentligt stoppat ned
damernas nippei i sin ena rockficka, satte han sig som
en sann hedersman bakom en porsbuske, vilken hela
tiden darrade för lätta ilar från sjön. Han satt under
några minuter alldeles stilla, medan han betraktade
sina fötter, men denna förströdda granskning gjorde
han icke därför, att fötterna voro så ovanligt stora och
breda, utan därför, att de voro de enda levande föremål
i närheten, han kunde fästa sina ögon på, eftersom han
nyss stuckit ned båda händerna i rockfickorna.
Fötterna, iförda blåa smärtingskor, voro i en oavlåtlig
rörelse, liksom skulle de, alldeles oberoende av den
övriga kroppen, ha sökt springa sin väg i all ensamhet.
Nu reste sig arkitekten sakta upp, lade ficklocket över
högra fickan och stirrade med en lång blick utåt sjön,
därifrån han kunde höra plask och skrik. Sedan han
även sökt skymta en flik av den del av viken, där
de badande höllo till, icke för att få se en flygande
nymf hoppa ned i fradgande böljor från en klippa,
utan endast för att försäkra sig om, att damerna
verkligen ordentligt voro i gång med sin badning, blevo
arkitektens rörelser något hastigare. Han blev
egentligen en helt annan människa. Nästan halvspringande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
