Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 20. Far i Skåpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
fröken Åvik hysa en sådan misstanke mot arkitekten
Gren.
— Men fröken Pylman sade ju för en stund sedan
själv, att han kanske var en skälmsk natur,
replikerade fröken Åvik något sårad.
— En skälmsk natur, må så vara, en glittrande glad,
en yr natur, men inte en plump, bästa fröken Åvik.
Ånej, varken fröken Åvik eller ni andra känner herr
Grens sinnelag, fastän flera av er varit så pass mycket
tillsammans med honom. Men jag, som ni kanske
tycker är en egoist, och som mest går ensam för mig
själv, jag kanske ändå förstår honom bättre Vem vet?
Men Gud, så jag talar! Detta låter, som om jag ville
berömma mig själv. Å, tro inte det, bästa, söta, tro
inte det!
Under gissningar och rop vandrade damskaran sakta
mot pensionat Koluddens hus, vars svarta, utskurna
gavelbyggnad snart skymtade bakom löven. Nu stack
flaggstången upp, och alltjämt utvecklades den stora
flaggan av vinden från stångens halva höjd. Det var
som om denna syn, över vilken man tidigare endast i
förbigående uttalat sin olust, kommit damernas
sinnesstämning att slå om från oro till misstänksamhet och
från misstänksamhet till förskräckelse. Alldeles i
närheten av flaggstången fingo de emellertid sikte på
Pensionatskurken, som genom sina pincenéglas fäste
ett par filosofiska blickar på dem, innan han
förbindligt hälsade. I handen höll han en stor klyka full med
abborrar, och bakom honom nalkades Cello med en
ung gädda, som han triumferande släpade i ett snöre.
Värdinnan skyndade i detsamma ut ur huset, och nu
började åter presentationen. De båda herrarna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
