Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 20. Far i Skåpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
ju icke varit i tillfälle att förut lära känna de nykomna
damerna, eftersom de lillbringat hela dagen på sjön.
Sedan den officiella hälsningsceremonien var
överstökad och Cello fäst en allvarligt granskande blick
på fröken Åviks bleka och trötta ansikte — han
erinrade sig nu tragedien med den lille gossen — ropade
fröken Gullan Dykare:
— Var är arkitekten Gren?
— Han följde ju med damerna, svarade värdinnan
och skyndade förvirrad upp i huset.
— Han är försvunnen!
— Borta!
— Han har våra ringar och klockor!
— Är han inte här?
— Jo, han är här, sade den oroliga fröken Gullan
Dykare. Han har gömt sig! Ni ler, herr stins, ni ler,
herr stins!
— Herr Erlandsson ler också! Vår
nyhetsförmedlare ler också!
Men Pensionatskur ken log icke och icke heller Cello.
Den senare blev ivrig och nyfiken och utkastade ett
par hastiga frågor om hvad som hade passerat. Sedan
skyndade han upp i huset och bad värdinnan föra
honom till arkitektens rum. Detta var tomt; icke ett
klädesplagg, icke en väska fanns kvar.
Cello begav sig åter ut på gräsplanen, med en hast,
som om han blivit sparkad utför trapporna.
— Nej, men, mumlade han, alldeles het i ansiktet.
För tusan, det är väl ändå omöjligt!
— Vad är omöjligt, frågade Pensionatskurken med
djupsinnig min.
— Jag vågar icke säga det, sade den försiktige jour-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
