Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 22. Hälsning från Pensionatskurken och ett möte med en sorgklädd fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
siua utrustningspersedlar, funno vi ovanför ett
plebejiskt men blänkande kärl, som stod mitt på golvet,
i taket hängande en bronserad järnlampa med välvd
kupa. Byskomakaren hade använt de överlämnade
penningarna till denna lyxartikel, då han nämligen
beslutat att uppfostra den vanartige ynglingen själv.
D. S.
När Cello avslutat läsningen, som något litet muntrat
honom, steg han upp och ställde sig framför den lilla
spegeln, som hängde ovanför lavoaren. Han granskade
uppmärksamt sitt anlete.
När han fullbordat denna granskning och lade
tillsammans allt, vad han funnit, tyckte han, att
kyrkängelskinderna skvallrade om andlig dästhet, de runda
ögonen om dolskhet, slughet och dåligt samvete samt
den envisa näsknappen om långt driven
vinningslystnad, parad med grymhet. Härefter lade sig den
ny-upptäckte uslingen till ro och lät sina tankar ännu en
gång svärma kring fröken Märta Åvik, som han
hoppades snart åter få träffa, denna gång i staden.
När Cello klockan tio på förmiddagen dagen därpå
rusat genom förstugan, hade han öppnat dörren för en
sorgklädd ung kvinna, som skulle in på kontoret. Han
igenkände henne genast som fröken Åvik, och den unga
damen fumlade med ett papper i sina
svartbehand-skade händer. Cello hade hälsat, och med en stegrad
känsla av varm sympati efterfrågat hennes tillstånd,
beklagat den stora förlusten, hon och familjen lidit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
