- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
248

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 23. Bland höga hattar och svarta flor smög en amorin...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

248

kapellet. Det är mycket nättare så, se, mycket finare
och nättare, se!

— Herr Tidlund — ja sd är det. Den döde är ur
huset! Han sade det, herr Tidlund! Ja, den lille älskade
vännen är ur huset. Jag var därinne i hans rum, men
det var tomt. Där fanns bara två svarta pallar...

Timglaset lade sin långa, bleka hand på den
storsnyftande hushållerskans skuldra, som skakade av gråt.

— Fröken Alma är ju klädd för att följa med, sade
ban vänligt och stilla. Jag ska gärna leda henne till
kapellet, om hon inte vill gå med i processionen. Tag
nu bara vatten på ögona, så går det röda bort. Jag

vet det nog, jag, som varit med så mycket.

*



När Cello efter tidningens pressläggning i dag på
middagen gått hem att byta kläder för att därefter
själv åtaga sig begravningsreferentens arbete vid
Edmund Åviks begravning, bestämde han sig för att
samtidigt göra en promenad och att makligt taga en omväg
över utmarkerna till begravningsplatsen. Han tycktes
inbilla sig, att han med sin blockbok i fickan gick
dit å ämbetets vägnar eller för att ännu en gång
nedkasta några vänliga rader om den döde gossen, som
han aldrig sett eller känt. Varför icke hans kollega Löf,
som numera brukade sköta begravningsreferaten,
denna gång fick utföra det så enkla och vardagliga
arbetet, därom resonerade icke den unge mannen
mycket med sig själv. Han trodde sig kanhända gå till
kapellet för dödens skull–-

Den väg, som Cello beträdde för att komma till
kyrkogården, bar först spår av vild ängsmark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free