Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 23. Bland höga hattar och svarta flor smög en amorin...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Plötsligt upprullades sorgespelet.
Cello såg fröken Märta Åvik skrida fram vid
äldste broderns sida, men han såg icke hennes
ansikte. Det kunde också göra honom detsamma just
nu. Han kände hävningar i sitt bröst, Gud vet, vilka
krafter, som avpressade honom denna suck, medan
den svarta skaran tätnade omkring kapellet. Höga
hattar blänkte eller skeno, svarta och täta flor böljade,
och nu ljöd mellan de höga träden klangen av fjärran
kyrkklockor. Efter hand tystnade alla ljud vid kapellet.
Cellos tankar rörde sig oavlåtligt kring en enda gestalt,
flickan i den djupa sorgdräkten, och medan han
bläddrade i sin blockbok för att bereda sig till arbetet, lade
han icke märke till hur en amorin ined frisk färg i
sitt runda barnaanlete letat sig bort i hans spår till
förgängelsens gårdar bland mörka klänningar och
handskar, höga hattar och svarta dok.
Han ryckte till vid ett dämpat kommandorop. Det
tycktes komma från ett barn, och när han blickade
ut på planen, varsnade han en avdelning små scouter.
Åter ljöd kommandoropet vid gallergrinden, och raskt
marscherade ett tjugutal pojkar i Edmunds ålder med
äppelröda kinder, stirrande ögon, nakna knäskålar och
fladdrande gröna halsdukar fram på gången. Det
rappade friskt i sanden, fastän dessa unga soldater dock
sökte dämpa ljudet av sina steg. En blågul fana
vecklades lojt och vackert ut i den svaga vinden.
Cello kunde icke låta bli att knyta sina tankar om
döden nyss till den livfulla synen av de små pojkarna,
som marscherat till kyrkogården för att bilda
hedersvakt, när kamratens kista skulle bäras ut.
Hur omöjligt för dem, tänkte han, hur mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
