Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 30. ”Gör det du icke kan...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Det blev tyst i rummet under en minut. Karl Ludvig
tog utmattad plats i sin spökstol, som sprakade och
raspade, när han satte sig ned. Ovanför hans huvud
gled en vit svan på ett spegelklart vatten i
sommarkvällens rosiga lugn — Karl Ludvig hade erhållit en
kopia av sin släktings omstridda målning — och på
bordet framför honom lågo alla de nyttiga gåvorna.
Cello stod och stirrade med ilskna ögon på den falska
svanen, som han alltid tyckt varsla om ofärd; härifrån
irrade hans blickar till bordet med matvarorna, och
slutligen stannade de på Karl Ludvigs breda anlete.
— Karl Ludvig, sade han, hur var det? Hade du
inte en släkting, som var mycket rik?
— Jo, svarade Karl Ludvig tonlöst.
— Varför — om du ändå skall försöka dig hos
släktingar — varför försöker du dig inte på att skriva till
henne?
— Aldrig, svarade Karl Ludvig med en osedvanlig
kraft och bestämdhet. Aldrig!
— Du menar väl inte Skräcktanten, inflickade
Första fiolen och grinade.
— Det menar jag. Jag menar fröken Klara, svarade
Cello aktningsfullt.
— Aldrig, brakade det åter löst från Karl Ludvig.
Aldrig!
— Broder, yttrade Cello, läggande sina ord så
vänligt och övertalande han kunde. Broder! Du vet väl att
jag och Thure gjort allt vad vi har kunnat. Genom
tillfälliga lån —
— Tillfälliga, inföll Första fiolen. Ja, det kan man
kalla dem för! Bara ett tillfälligt lån, sa han, som
nallade biskopskräklan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
