Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 30. ”Gör det du icke kan...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
— Vi tänker i alla fall betala dem tillbaka, fräste
Cello, som blev störd i sitt välberäknade anförande.
Jo, Karl Ludvig! Det är något, som säger mig, att när
det är som värst, så vänder sig hjulet, och jag inbillar
mig verkligen, att den där tanten, som du i alla fall
visade så stor gästfrihet, har dig i gott minne.
— Aldrig, röt Karl Ludvig.
— Utom det, fortsatte Cello, att hon blev vänligt
mottagen i ditt hem, har du också gjort henne andra
tjänster...
Karl Ludvig blickade med förvåning upp på vännen.
— Dä har jag då vesst inte, sade han.
— Jo, min bror, det har du, svarade Cello. Du
nekade att placera pengar åt henne i Västerviks Sågblad,
och detta vid ett tillfälle, då hon alldeles säkert skulle
ha gjort förluster, om hon fått sin vilja fram. Bör hon
inte vara tacksam för det?
— Jag neka henne, därför att jag inte töckte om
henne. Dä ä sanningen, bekände den hederlige Karl
Ludvig. Hade ja älskat henne, så hade ho ...
— förlorat tiotusen kronor, lät det från den
förrädiske Första fiolen. Det kan man kalla för kärlek,
det!
— Ja, men, fortsatte Cello, ja, men! Hon är säkert
tacksam, för att hon slapp förlora. Hon vore väl ett
odjur, om hon inte vore tacksam för det. Skriv du
till din tant och bed henne hjälpa dig med en summa
på ett år eller så.
— Thure kan skriva till sin pappa, töcker ja, sade
Karl Ludvig.
— Aldrig, svarade Första fiolen, härmande Karl
Ludvigs röst.
22. — Slöbert, Kvartetten, som sprängdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
