Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 44. Ett upprorsförsök, som kuvas, och ett farväl vid perrongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Denne bar grått skägg och tycktes vara en gammal
fattig man, som i handen höll en yxa. Det var
torparen Jan, fader till den vansinniga Anna.
— Hör nu, direktörn, sade han med hes röst.
Kor-nitz behöver, vad han begär, och det behöver vi andra
också.
— Ja, det gör vi, hördes en malmfylld baryton
alldeles bakom ryggen på fader Jan. Denna stämma
tillhörde den glade drängen Anders, som ännu i sin hand
bar en knäckebrödskaka av papp. Var nu hygglig lilla
direktörn, för allan del, för allan del! Vi är ju bara
människor, och vi har utgifter som alla andra.
— Det vill jag lova, mumlade en groteskt utstyrd
gubbe med knölpåk, polisonger, tunga stövlar och en
tuppfjäder i hatten; han dök upp bakom de andra i
trappan till direktörslogen. Det vill jag lova, upprepade
Löpar-Nisse.
Utom sig av vrede överblickade nämndemannen den
trotsiga allmogeskaran. Hans ursinne tycktes samla
sig huvudsakligen mot sonen, hans eget kött och blod,
som nu nonchalant hade lutat sig mot ett spegelskåp.
Löpar-Nisse stack en tablett i munnen och utsände en
hygienisk pust i rummet, medan den vanartige Erik
tycktes andas med grogglungor. Prästmannen föreföll
att ha blivit något blekare än förut, men hans händer
uppsträcktes icke och hans läppar rörde sig icke till
hugsvalande ord.
— Hallå, skrek nämndemannen. Nu slut!
ögonblickligen! Allt är sagt, som skall sägas! Alla till sina
platser. Kontraktena ...
Ett dovt sorl hälsade detta avbrutna grymma tal.
— Litet senare, litet senare, hördes prästmannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
