- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
486

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 44. Ett upprorsförsök, som kuvas, och ett farväl vid perrongen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

djupa röst, i det han vände sig till de oroliga
församlingsborna.

Erik var den ende av skaran, som med tydliga och
klara ord besvarade nämndemannens hårdhet. Han
slog ännu en gång på sin hatt, drog i sin vackra väst
och ropade med hes, uppskärrad stämma:

— Mitt blod över era huven! Ett drama blir slutet.

Han försvann i en blink, följd av fader Jan med

yxan, Anders med knäckebrödskakan och Löpar-Nisse
med knölpåken. Dörren small igen, lagerkransbanden
i direktörslogen fläktade, och ett pudermoln lägrade
sig på prästmannens kaftan. Den omedgörlige
bondemannen avlyssnade smällen, men tycktes efter några
minuter gripas av oro. Han blickade upp i
prästmannens ansikte, och denne såg med milda ögon ned
på den grymme gubbens av sminkstrimmor fårade och
med grått kindskägg prydda huvud. En minut sökte
dessa båda klassiska gestalter i varandras hjärtan. Så
yttrade slutligen prästmannen med låg röst:

— Har ingen fara. Han hotar alltid så.

Sven Ersson, som ett ögonblick tycktes vara gripen
av farhågor, att hans vanartige, men ändå så älskade
son skulle gå ut och taga sitt liv, syntes lugnad; han
tog åter till pennan. Prästen ämnade just begagna
tillfället för att meddela nämndemannen en smärtsam
nyhet, som han hela tiden burit på. Ett ögonblick
tvekade han, om han skulle använda sig av en lättare
eller tyngre form men beslöt sig till sist för att välja
en lättare.

— Hör, sade han, och lade åter sin hand på
nämndemannens axel. Hör ett ögonblick på mig. I all stillhet.
Hon som är moder till oss alla. Håhå!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free