Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 44. Ett upprorsförsök, som kuvas, och ett farväl vid perrongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Emellertid verkade skrattet spöklikt på talaren själv,
varför han hastigt slog om.
— Bäste bror, jag vill nämna att moder ...
Men i samma minut inträdde i logen efter en hastig
knackning den populäre herr Erlandsson, som nyss i
guld fått tröst för sina lidanden efter
tidningsschavotte-ringen. Han ville nu frambära sitt tack till direktör
Billkvist för att sedan närvara vid sällskapets avresa
något senare på eftermiddagen. Prästmannen utsträckte
milt sin hand, och med en blidare uppsyn reste sig
nämndemannen från bordet. Han stödde sig tungt mot
den långa käppen med nickelknappen och suckade:
— A, konstens bana är minsann inte någon
blömster-strödd stig ...
•
Vid stationen stod stinsen fin och prydlig i mörkblå
syrtut, omgiven av vita rökmoln från växlande tåg.
Under armen bar han den röda flaggan. Efter hand
samlades på perrongen en stor skara människor, bland
vilka märktes flera mulna och slätrakade herrar, vilkas
halsar voro omvirade med tjocka dukar, och vilkas
röster, när de talade eller gruffade, ljödo hesa och
hotfulla. Den elegante unge man, som spelat berusad
gentleman i revyn, hade tydligen bland scenens skräp,
lärft, smink och löshår, glömt kvar de bedårande
kärleksögonen och det vita tandblixtret. Han vandrade
av och an med sammanpressade läppar. Under den
stora stationsklockan promenerade aktören Broman
med ett tankfullt och sömnigt uttryck i sitt fula, men
intelligenta ansikte, och vid hans sida syntes med
fjädrande gång och eldiga ögon den nyckfulla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
