Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 45. Skattekrävarna, oljemålning av Eugen A:son Renard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
— Många gäster, monsieur?
— Där voro ett flertal av många gäster att närvara,
meddelade Eugen Renard.
— Ah, monsieur! Vad roade man sig med hos
monsieur Olsén?
— Spelas musik att fyra personer samt supé att
äta, svarade den osäkre fransosen.
Men när de onda tiderna kommo, då hade icke
Eugen något att svara, om icke ur sitt bedrövade hjärta,
men sanningen ville han ju icke tala om. Mademoiselle
C. kunde då fråga:
— Nå, hur har monsieur tillbringat dagen?
Svaret skulle egentligen ha blivit:
— Jag har varit på pantbanken med min klocka.
Därefter har jag avlagt besök hos tre personer, vilka
vägrade att skriva på en växel. När klockan fattades
tre minuter i två, kom jag, drypande av svett och
darrande av sinnesrörelse, till banken efter att ännu
en gång ha lyckats klara denna växel, som jag ådragit
mig genom dumma spekulationer.
I stället blev emellertid Eugens svar mera ljust och
likgiltigt:
— I dag jag har motiv studerat.
— Så intressant, monsieur! Vackra landskap eller
människor?
— Vacker träd och buskar grön, svarade Eugen.
Emellertid kunde han i längden icke uppehålla detta
eländiga gyckelspel, ty då Västerviks Sågblad — han
hade tidigare realiserat Förenade Kol och täckt
förlustsumman genom ett åttaårigt lån i Järntorps
sparbank — drog sitt sista djupa andetag, förlorade även
Eugen all förmåga att ekonomiskt andas. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
