Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 45. Skattekrävarna, oljemålning av Eugen A:son Renard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
Under sådana förhållanden var det icke underligt,
om Eugen, när det nu ringde i telefonapparaten på det
trekantiga bordet, betänkte sig två gånger. Han satte
händerna i sidorna och genomborrade apparaten med
sina blickar som om han sökt läsa på botten av ett
svekfullt hjärta.
Telefonen ringde ihållande ännu en gång.
— Det är nog Karl Ludvig, tänkte Eugen. Jag svarar.
Han grep telefonluren och ropade i hög diskant, med
tonen av en förskrämd ung flicka.
— Hallå 1 Tre åtta två sex.
— Träffas konstnären Eugen Renard, sporde en
mansröst, som Eugen på ett par sekunder granskade
från tusen sidor och i minnet jämförde med en mängd
andra stämmor.
— Hallå, klingade det på nytt från Eugen. Det är
hos herr Renard, men han är inte hemma.
— Var är han då, frågade rösten.
— Han har rest bort till en moster, men kommer
nog hem litet senare. Vem får jag lov att hälsa ifrån,
frågade flickrösten.
— Gör detsamma, mumlade karlstämman, och det
small i tratten, när luren lades ned.
— Kuggad, sade Eugen belåtet. Det var
naturligtvis från skattekissarna.
Nu ringde han själv på till det lilla kafét på andra
sidan gatan och beställde där den mest blygsamma
frukost: en kaffe med vetebröd och kakor. Medan den
unge artisten väntade på måltiden, granskade han en
tavla på staffliet och några stycken andra, som stodo
i hörnen eller lågo på ett skåp. Där hittade han ett
billigt porträtt av en sextiårs packmästare vid järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
