Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 46. Dorothy Buffertons tvekamp med sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
516
efter drog hon med handen ett tag över det smala
och magra ansiktet och såg på den bedrövade med ett
par blåa och ihärdiga ögon.
— Tror fröken Märta att man kan se in i
framtiden? sade hon.
— Nej, det tror jag verkligen inte. Tror Alma det då?
frågade den ledsna flickan med ett forskande ögonkast
på sin förtrogna.
— Det gör jag. Det finns de, som kan se in i
framtiden. Men det är inte många, för de flesta bara lurar
folk, men här i stån finns det i alla fall ett par stycken.
— Lägga stjärna, menar Alma. Ack, det kan Glada
Kalle också — detta var smeknamnet på en av fröken
Åviks väninnor — men det blir bara ljusa vägar och
mörka herrar, och till sist blir det ändå ingenting utav
alltsammans.
Alma teg. Därefter sade hon betänksamt:
— Om jag ändå vågade säga något. Fröken Märta,
bli inte ledsen 1 Men jag hade reda på, att en vän till
mig skulle gå bort, innan löven föll av träden.
— Vem hade sagt det, Alma?
— Det hade en kvinna, som kan se in i framtiden.
— Gick den där vännen bort då? Dog den där
vännen?
— Ja, svarade Alma, och hennes ögon fylldes av
tårar.
— Det var Edmund, sade flickan och grep häftigt
Almas hand. Jag förstår det nog.
— Fröken Märta, jag vill inte alle narra min fröken
till några tokerier. Men när fröken är så ledsen, så
kunde jag inte låta bli att säga det jag sade. Då tänkte
jag, att väl ingen annan råd fanns, än att fröken fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
