Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 47. Fröken Hanna Tornejs hemliga mottagningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
har gåsskinn på hela kroppen, det känner jag. Hör dul
Vi ska be henne att hon tiger, om hon ser, att någon
utav oss skulle dö.
— Det vore just söttl Tänk dig själv in i om
gumman, rätt vad hon sitter där, blir alldeles tyst. Då dör
jag på fläcken.
— Sjåpa dig inte! Marsch på, avgjorde den andra
och drog den stretande lilla kamraten med sig mot
det låga huset, i vars fönster ett milt lampljus sken
bakom otillräckligt stora, mörka rullgardiner.
Nu hördes bultningar på en port.
♦
Fröken Hanna Tornej, som ensam bebodde detta
hus, var dotter till en indelt korpral. Redan som ung
hade Hannas omgivning lagt märke till att barnet ägde
ovanliga själsgåvor. Detta yttrade sig särskilt en gång
under konfirmationstiden, då flickan en dag strax före
nattvardsgången plötsligt stelnade, just som hon var
i färd med att avsopa de randiga gångmattorna på det
lilla hemmets golv. Hon ropade på sin mor, som
stoppade korv i köket, pekade flämtande mot den öppna
svarta spiseln och sade:
— Mamma! Pastor Törnlund blir blek. Han falieri
Som flickans konfirmationslärare, pastor Törnlund,
icke kunde förmodas närvara i det anspråkslösa
lilla hemmet och allra minst i den svarta spiseln,
skrattade till att börja med Hannas moder åt barnets rop.
Hon kom in med en korvstoppningstratt av horn i
handen, strök av sig på det blåa förklädet och frågade:
— Vad har du för skoj för dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
