Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. ”När träden ha slagit ut — mörk karlsperson med svart arbete — en blank metallvara...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
glimmande ring han själv m&ste besvära sig med att
lyfta av.
— Nej, inte grep jag honom inte, rättade
journalisten, men jag hade i alla fall den turen att kunna
varsko polisen. Han blev tagen efter stölden hos fröknarna
Banckenberg.
— Å, var det hanl
— Just det. Det var ingen annan än han, och det
är en mycket durkdriven kanalje, skall jag säga.
— Men det stulna, det stulna, bästa herr Erlandsson!
— Ja, det var just det, som jag är här för att tala om.
En dörr till vänster öppnades nu på glänt, och en
låg röst, tillhörande hushållerskan, avbröt samtalet
genom att säga:
— Fröken Märta! Gamla frun vill nödvändigt tala
med fröken Märta med detsamma.
Fröken Åvik vände sig till Cello och frågade, medan
en lätt rodnad spred sig över hennes kinder:
— Skulle herr Erlandsson ha tid att stanna ett litet
ögonblick till. Ber om ursäkt för avbrottet, men jag är
alldeles tvungen att gå in till min gamla mormor.
— Jag ber, jag ber, svarade Cello artigt och bugade
sig ännu en gång.
Han kastade en vemodig blick efter den unga
kvinnan, vars lätta gestalt försvann i dörröppningen.
Fröken Åvik skyndade in i mormoderns rum och fann
den gamla fru Tabell sittande i en länstol med en filt
om benen. Hon såg upp med matta men nådiga ögon
och nickade tungt mot flickan.
— Goddag, due lilla Märtabiten min, hördes Lilla
Mussys knarrande, svävande stämma. Hur har due
det i dag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
