Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. ”När träden ha slagit ut — mörk karlsperson med svart arbete — en blank metallvara...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
— Tack, kära lilla mormor, jag har det så bra, så
bra. Har mormor det själv riktigt bra?
— Åhå, svarade gumman och darrade på rösten.
Jag har det allt såe dåligt, såe dåligt. Nåe, lilla
Märtaängeln min, har hon mormors guldhjärta i dag?
— Det har jag, lilla mormor, det har jag, svarade
flickan.
— Vill hon dåe visa mig det, lilla tösen. Får jag se
på det.
Märta låtsades söka omkring halsen, varefter hon
med smeksam stämma yttrade:
— Jag märker, lilla mormor, att jag inte har det
på mig...
— Äe, bevare oss väl, i himmelens namn, due har
väl inte tappat mormors guldhjärta?
Nu förhöll det sig så, att fabrikör Åvik tillrått
fullständig hemlighetsfullhet inför Lilla Mussy beträffande
den försvunna familjeklenoden. Fabrikören hade sagt,
att den gamla måste skonas, och man nödgades
därför slå in på den välvilliga lögnens och
undanflykternas väg, tills smycket återfunnits, eller i värsta fall tills
ett nytt, liknande guldhjärta anskaffats. Men hela
familjen glömde bort denna bagatellartade affär under
den tunga sorg, som lade sin hand över allt och alla i
huset. Omsider började emellertid gamla mormor att
åter fråga efter dyrbarheten, och hennes envishet hade
verkligen i dagarna haft till följd ett beslut att hos
guldsmeden skaffa ett liknande smycke. Beställningen
hade emellertid ännu icke blivit av, och Märta måste
därför fortfarande taga sin tillflykt till den välvilliga
lögnen, när gumman nu frågade henne.
— Nej, lilla mormor, jag har det nog däruppe, Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
