- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
650

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 57. Botgöraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

660

— Åjo, det var väl ändå herr Anker, svarade herr
Holmén lugnande.

— Lögnl Ve över denna förbannade lögn! Jag var
inte en bit bättre, för jag sökte öppna ett
Viljekraftsinstitut sedan.

— Vad för något? sporde herr Holmén, som icke
alls förstod meningen med fondmäklarens ord.

— Jo, jag försökte att öppna ett institut med en
korrespondens, som något liknade den förra, fastän
med betydligt billigare priser. Ja, halva priser. Jag
annonserade, att de, som kände sig tveksamma i livet
och saknade andlig ryggrad, hade dåliga löner eller
svårt att komma fram, kunde skriva till mitt institut.
Min lösen var: ”Ryck upp er!” ”Tag er själv i
kragen!” ”Bär budskapet till Garcia!” Men
Viljekraftsinstitutet var endast ett försök, som slog dåligt ut. Jag
hade ju inga resurser heller. Bäst var det nog för mig,
att jag tvangs att avstå från affären. Men ännu hade
jag inte sjunkit tillräckligt djupt. Jag hade inte nått
botten än. Herr Holmén förstår kanhända uttrycket?
Nej, jag hade inte nått botten.

— Det är högst kuriöst, det må jag dock ha tillåtelse
att säga, insköt herr Holmén försiktigt.

Men Anker fortsatte med vitt svävande blickar och
sorgsen stämma:

— När jag bara hade kvar ett par fattiga tior i min
plånbok, köpte jag en dag några dussin små gröna
skalbaggar på förgyllda mässingsnålar i en
kortvaru-affär och annonserade, att lyckobringare eller
amuletter funnos att få mot så och så mycket, pius det
och det i postporto. Jag måste försöka något. Jag
måste leva. På ett litet rum i Storkyrkobrinken satt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free