- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
651

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 57. Botgöraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

651

jag och expedierade gröna skalbaggar i några veckors
tid. Så småningom gick det upp för ;nig, att detta
konstiga företag, som jag fått idén till genom att läsa
en artikel om vidskepelse i krigsländerna, verkligen
hade sin betydelse, Gröna skalbaggar tycks vara, vad
mänskligheten behöver just nu, tänkte jag, medan jag
slog in mina lyckodjur för många vidskepliga
människors räkning. Jag bad om nåd för hyran hos den
beskedliga kvinnan, som jag bodde hos. Jag hoppades
ett tag, att skalbaggarna skulle hjälpa mig till en
riktigt god ställning så småningom. Det tycktes också
gå i den riktningen, men — förbannelse över denna
affärl I min optimism köpte jag en gång för många
skalbaggar, fastän marknadsbehovet nog hade blivit
mättat med mina första leveranser. Ännu var jag inte
tillräckligt krossad, ännu fanns det kvar mycket av
spekulationstidens eländige onde ande i mitt blod. En
vacker dag satt jag ensam med mina amuletter utan
ett enda svar på posten. Ungefär tvåhundra skalbaggar
låg framför mig på det lilla bordet. Jag hade gapat över
för mycket, och jag måste fly från bostaden utan ett
öre på fickan. Jag lämnade kvar lyckobringarna till
den stackars värdinnan. Måtte hon få lycka med sig,
men jag vet, att i sådant ligger det ingen lycka. Nu
har jag reda på, var jag skall söka den.

Med en väns hjälp kom jag slutligen åter till
platsen för mina första olyckor. En och annan bekant
lämnade mig en penningförsträckning, men jag hade
svårt för att visa mig ute, ty det var som om alla ögon
hade stuckit mig. Om natten sov jag på det utrymda
bankirkontoret, dit jag ännu hade nyckel, och det var
inte varmt att ligga där. Men efter något letande i be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free