- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
653

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 57. Botgöraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

653

enda plats, där jag kunde känna något som liknade
frid. Jag kunde valla där i timtal om dagarna — det
kostade ju så litet — och i de ljusa salarna gick jag
omkring — tittade till en början på myntsamlingarna,
men sedan blev jag mera intresserad för djuren. Det
är bra vackert med djur, även om de äro döda. Man
lär sig sätta bättre värde på dem, när man har varit
mycket tillsammans med människor. Den lilla granna
älgkalven med sina bruna, stela ögon av glas, dem kan
jag aldrig glömma. Och alla de fina fåglarna, som
sutto så stilla på sina pinnar och stirrade med sina
klara ögon. Så mycket brokiga fjädrar det vari Ser
herr Holmén, ett tag tyckte jag att det började bli milt
inom mig, och att den gamla människan värkte ur
mig som en rutten och smutsig tandrot. Men jag hade
i alla fall mycket kvar att utstå, innan jag kom till
klarhet.

En dag, när jag stod och tittade på en liten järv, som
smög på sin gröna träplatta, kom det för mig, att det
just var en ren galenskap, att jag stod där. Då kom
syner från börstiden över mig som en skräck, sedan
kom det bilder från karaktärstolkningsinstitutet och
skalbaggsrummet över mig som en annan skräck. Och
i den stunden, då tyckte jag också, att museet var det
hemskaste av allt. Det brände i mitt bakhuvud, och
ined sömnen var det alldeles slut, då jag natten därpå
försökte sova i det vackra livréet. Det var precis, som
om allt hade gått sönder inom mig. Då togo till sist
ett par gamla bekanta hand om mig, och den
välsignade doktorn kom med hjälpen. Han sade, vad jag
hade att rätta mig efter. Genom en särskild lycka, som
jag inte vill tala om av fruktan att den skall vika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free