- Project Runeberg -  Om kyrkans reformation /
61

(1917) [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Norrman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frågor, som kyrkomötena ha att behandla - 3. Om missbruk vid påvens hov och om det påvliga utpressningssystemet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon avfällig[1], förlupen munk, som för fem eller
sex gulden om året sitter i kyrkan dagen lång
och säljer tecken[2] och bilder åt pilgrimerna, så att
varken sång eller läsning vidare förekommer där. Ty
för så vitt sådant bör kallas att ödelägga kloster och
avskaffa gudstjänst, nödgas man benämna påven
en kristenhetens förstörare och gudstjänstens
avskaffare. Ty det verket bedriver han sannerligen
med energi. Det vore emellertid ett hårt tal i Rom,
därför måste man kalla det en commenda eller ett
förtroendeuppdrag att taga vara på klostret. Av
dessa kloster kan påven under ett år förvandla
fyra eller flera till commender, då de hava mer än
6,000 gulden i inkomster. På det sättet utvidga de i
Rom gudstjänsten och upprätthålla klostren. Och
sådant får man lära sig även i tyska länder.

För det tredje finnes det några län, som de kalla
incompatibilia[3]* och som enligt den andliga rättens


[1] »Einen apostaten» = en munk, som egenvilligt (utan
tillåtelse) övergivit sitt kloster. Dessa f. d. munkar, som
strövade omkring i stort antal, ofta med bibehållande av
sin ordensdräkt, förstodo att på allehanda smygvägar och
trots allt motstånd tränga sig in i församlingarna och
genom intriger göra intrång i den ordinarie själavården,
varigenom ömtåliga samveten oroades och
församlingsförhållandena ofta nog bragtes i den mest ödesdigra
förvirring. Det gick så långt, att t. o. m. en och annan av
kyrkans egna ledande män fann sig föranlåten att inskrida
mot ofoget, så kardinal Caraffa (sedermera påven Paul IV).
[2] »Zeichen». Här troligen = intyg om betalta mässor.
— Kaper översätter med »figurer».
[3] = Oförenliga. I allmänhet gällde den rättsprincipen
i katolska kyrkan, att icke flera kyrkliga ämbeten på en
gång få innehavas av en person. Dessa ämbeten kallades
därför beneficia incompatibilia. Denna praxis bröts dock
genom den förordningen, att ämbeten, med vilka ingen
själavård är förbunden, kunna förenas under en innehavare
och kallas då compatibilia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyref17/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free