Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Frågor, som kyrkomötena ha att behandla
- 3. Om missbruk vid påvens hov och om det påvliga utpressningssystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämmelser icke kunna innehavas samtidigt
av en person, såsom t. ex. två prästgäll, två
biskopsdömen och dylikt. Här slingrar sig den
heliga romerska stolen och snikenheten ifrån den
den andliga rätten på så vis, att den fogar
därtill ett par förklaringar[1], som heta unio och
incorporatio,[2] det vill säga att den införlivar många
[1] »Das er yhm gloszen machet.» Benrath
moderniserar: »dass er sich Glossen macht» (= att den gör sig
förklaringar). »Glossen» här = förklaringar över den
kanoniska rätten i praktiskt syfte. Genom dessa
förklaringar undanträngdes eller vrängdes ofta lagens egentliga
mening — ej sällan till den grad, att meningen blev rakt
motsatt den ursprungliga. Så i det fall, Luther här berör.
Under det den kanoniska rätten enligt sin ordalydelse
förbjuder en person att samtidigt innehava »oförenliga»
(incompatibilia) prebenden, t. ex. två eller flera prästgäll,
sökte man kringgå denna lag genom en sofistisk
förklaring, att det gällde en »unio» (= förening) av flera delar
till ett helt eller en »incorporatio» (= införlivande) av ett
prebende med ett annat. Och denna förklaring gav man
ett sken av rättslig giltighet genom att åberopa den kanoniska
rätten, i vilken även »Glossa ordinaria» (d. v. s. samlingen
av enskilda rättslärares förklaringar) ansågs utgöra en
integrerande del med lika rättsligt bindande kraft som lagens
verba formalia. Se vidare not 2 och sid. 61 not 3.
[2] = Förening och införlivande. Den egentligen
otillåtna föreningen av kyrkoämbeten sker antingen per
unionem [= förening av två eller flera ämbeten på så sätt,
att de antingen förenas till ett (per confusionem), eller att
ett ämbete underordnas ett annat (per subiectionem),
eller att de till namnet och ur rättssynpunkt fortbestå och
blott förenas i innehavarens person (per æqualitatem)]
eller per incorporationem, d. v. s. på det sättet, att ett
ämbete införlivas med ett kloster eller stift, som då uppbär
ämbetets inkomster. Sådana förändringar kunna blott
företagas av kyrkostyrelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyref17/0064.html
