Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformförslag av Luther - 4. Den världsliga maktens autonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
80
4. För det fjärde borde det påbjudas, att ingen
världslig sak får dragas inför Rom1, utan att allt
1 Härom talar Luther redan i sina »Operationes in
psal-mos » av 1519, t. ex. i utläggningen över Ps. 4:6, där han
bland annat påpekar, huru de i Rom »draga inför sig allas
trätor och tvister från världens alla liörn ». Liknande
klagomål möta även från andra håll, så redan i Jakob
Wimpfe-lings (en av kejsar Maximilian ombetrodd man) »Responsa
et replicæ ad Æneam Silvium», offentliggjorda 1515. Han
säger bland annat: »Causæ, etiam prophanæ, nedum per
appellationes illuc (scil. Romarn) trahuntur.. .» — Enligt
kanoniska lagens rättsprincip utgör påven naturligen sista
och högsta instans i alla kyrkliga tvister, så att man alltid
i sista hand kan appellera till honom från andra
myndigheter inom kyrkan. Men under tidernas lopp lyckades
påvestolen även draga en mängd rättsfrågor av
världslig natur under sin domvärjo — särskilt i sådana fall, då
den klagande parten icke trodde sig kunna komma till
sin förmenta rätt inför det världsliga domstribunalet
och därför gärna vädjade till annan rätt, som möjligen
kunde vara honom mera bevågen. En påve som
Inno-centius IV (1243 — 1254) försvarade ett sådant förfarande
med den motiveringen, att kyrkan har att inskrida »mot
varje synd, alltså även mot den, som består i världslig
domstols vägran att upptaga ett ärende till rättslig behandling.»
— I Tyskland förbjöds appellation till utländsk domstol i
världsliga rättsfrågor första gången genom den »gyllene
bullan» 1356, ett förbud, som sedermera mångfaldiga gånger
upprepades i konciliebeslut och enskilda furstars
förordningar. Ännu på riksdagen i Nürnberg 1523 var emellertid
oskicket föremål för diskussioner och framkallade ljungande
protester. »Ty — såsom det där sades — om detta
allt-för gHpa omkring sig. . . så komma till sist alla
stridh Cter * ,Varlden att dragas inför den romerska kurians
om och rättskipningen att tagas ifrån de rättmätiga do-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
