Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ortsnät - B. Högspänningslinjer (ortsledningar) - 2. Utläggning på karta - b) Synpunkter vid utläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
skyddsanordningar variera mellan 5 och 20 % av
ledningsnätets anläggningskostnad.
Beträffande skyddsanordningar återgivas i Handbok I sid.
44—74 gällande bestämmelser med ritningar. Det bör
observeras, att för korsningar med privata vägar erfordras ej
de för allmän väg föreskrivna anordningarna.
III. Rak sträckning.
Oundvikliga brytpunkter böra alltid placeras på jämna
stolpavstånd, så att inga extra stolpar behöva tillkomma för
brytningar. Brytpunkterna förläggas helst på berg, där stolpen
i varje fall måste strävas eller stagas, på impediment eller
i skogsmark, där strävor och stag äro till mindre olägenhet
för jordägaren än på brukad jord.
IV. Ur väderlekssynpunkt lämplig terräng.
I kuperad terräng bör man med hänsyn till risken för
skador av atmosfärisk elektricitet helst undvika att gå över
eller på höjdkammar.
Med hänsyn till rimfrost bör man helst undvika myrmark
och öppna högplatåer (t. ex. Mösseberg).
I särskilt för »isbark» och storm utsatta trakter (t. ex.
Västkusten) måste ledningen utföras mekaniskt starkare, än här
angivits.
V. Närhet till körväg.
I sådana fall, då andelsföreningens delägare åtaga sig
kostnadsfri uttransport, har saken mindre betydelse.
VI. Lämpliga grundförhållanden.
Eftersom stolparna i regel tagas ur närbelägen skog (ofta
kostnadsfritt tillhandahållna), lönar sig i allmänhet icke
användandet av impregnerade stolpar. En oimpregnerad stolpes
livslängd blir i regel beroende av jordmånen, där den står.
Lös lerbotten och sumpmark böra undvikas.
VII. Minsta markskada.
De normer, efter vilka markskadan i allmänhet värderas
(Vattenfallsstyrelsens), återgivas i Handbok I sid. 148—159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
