Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskrift. Historik och framtidsperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke funnos hos jordbrukarne; och utan att det stora flertalet
deltager, är en landsbygdselektrifiering som bekant icke
ekonomiskt genomförbar. Det var först jordbrukarnas under
kriget stigande inkomster ooh samtidigt stigande arbetslöner
och bränslepris (fotogen), som stimulerade
landsbygdselektrifieringen. När sedan handelsspärren avstängde landet
från fotogen för belysning och tröskmotorer, och
folkhushållningskommissionen dock måste utkräva säden tröskad
före visst datum, fanns på många håll just icke annat att
välja på än att elektrifiera, där det lät sig göra. Så kom år
1917 »elektrifieringsfebern», som kulminerade år 1919 —
samtidigt med prisen för anläggningarna. Då anläggningarna
i regel byggdes helt och hållet på lånta medel, har följden
också blivit, att den elektriska kraften på åtskilliga håll just
nu är ur ekonomisk synpunkt i hög grad tyngande för
jordbrukarna. Häremot finns i stort sett endast ett botemedel,
nämligen en ökad rationell utnyttning av disponibla
effektbelopp.
Följande siffror rörande landsbygdselektrifieringens
nuvarande omfattning äro hämtade ur byråingeniör Billings
föredrag vid lantbrukselektriska veckan 1922 och alltså baserade
på Kommerskollegii utredning. Vid 1922 års ingång voro
av landets (utom Gottland) 3,758,400 hektar odlade jord c:a
1,445,000 har eller 38,5 % elektrifierade genom c:a 2,370
distributionsföretag, av vilka ungefär hälften förfoga över
egen kraftkälla.
Dessa distributionsföretags egna anläggningar hava betingat
en kostnad av ungefär 255 millioner kronor exklusive s. k.
naturaprestationer. För motorer har anskaffningskostnaden
beräknats till c:a 25 millioner och för inomhusinstallationer
i lantgårdar, exkl. armatur och lampor till minst 90 millioner.
Den elektrifierade delen av vårt lands odlade areal är
naturligtvis i stort sett den för energidistribution mest lämpade.
Man har alltså anledning att vänta, att av den återstående
delen en avsevärd procent f. n. icke kan med ekonomisk
fördel elektrifieras och att utförandet av elektriska
distributionsanläggningar inom övriga områden trots de numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
