Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bi - Bibbyfoder - Bidrottning - Biens fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bliva de däremot på något sätt störda,
fortära de mera foder än nödigt och tjocktarmen
blir så överfylld, att de måste avlämna
exkrementen i kupan, därest vädret ej tillåter
utflykt. Bien få då utsot. Olämpligt foder
kan även framkalla utsot.
Binas blod är färglöst eller svagt ljusgult.
Blodet drives ut i kroppen från ryggkärlet,
en tjock åder, som ligger efter ryggsidan.
Andningsorganen bestå av två
luftsäckar, vilka stå i förbindelse med den
yttre luften genom små öppningar dels å
mellankroppen, dels å bakkroppen. Genom
förgrenade rör fördelas luften över hela bikroppen.
Genom bakkroppens fram- och återgående
rörelse insuges och utpressas luft, bina »andas».
Vaxavsöndringsorganen
utgöras av 8 st. körtlar å undersidan av 2:a, 3:e,
4:e och 5:e bakkroppsringarna, där vaxet
frampressas i små tunna, ljusa skivor.
Fortplantningsorganen finnas
fullt utvecklade, honliga hos drottningen,
hanliga hos drönarna.
Arbetsbina äro i regel ofruktsamma honor
med förkrympta äggstockar, men kunna, om
drottning saknas, genom förtäring av
drottningföda få utvecklade äggstockar och lägga
ägg, ur vilka dock blott drönare uppstå (se
Bisamhälle).
Gadden består av två med hullingar
försedda stickborst, mellan vilka bigiftet från
giftblåsan uttömmes i såret. Drottningens
gadd är krokig och betydligt kortare än
arbetsbinas. Drönare sakna gadd.
Nervsystemet består i huvuddrag
av två sinsemellan förenade nervtrådar, som
utgå från den i huvudet belägna hjärnan och
utvidga sig till nervknutar, varifrån
nerver utgå till alla kroppsdelar.
I honungen bildas myrsyra genom
syrsättning av socker. Somliga forskare anse, att
myrsyran avsöndras av larverna och avsättes
i kokongerna och å cellernas väggar, och som
följd därav blir kupans atmosfär bemängd
med myrsyra, som avsätter sig i öppna
honungsceller. A—r L—n.
Rätt till bin. Härom finnas vissa
ålderdomliga bestämmelser i Byggningabalkens
21. kap. Den, vars bin flugit bort och slagit
sig ned i annans träd, äger att där bringa dessa
åter i kupa och för ändamålet nedhugga trädet,
såvida det ej är »bärande och fridlyst» (se
»Bärande träd»). Dessutom finnes i samma kap.
regler angående rätten till fynd av bi. E. T.
Bibbyfoder. Se Melassfoder.
Bidrottning. Se Bi, Bisamhälle.
Biens fiender:
Vaxmalen eller vaxmått, den
förnämsta av dessa, kan, om han lämnas i ro,
småningom taga herraväldet i bigården. I
svaga samhällen kan kakbygget fördärvas av
larvens gångar, så att till slut hela kupan blir
som en bomullstapp med tusentals puppor,
larver och mal, och av det värdefulla kakbygget
återstår endast en massa kokonger efter
förpuppningen och larvernas spillning. Vaxmalen,
varav finnes en större och en mindre art,
Galleria melonella L. och Achroia grisella Fr., är
en nattfjäril, lik vanliga klädesmalen, men
betydligt större. Under nätterna lägger honan
ägg på kupbottnen,, och de små larverna leva
av avfall å kupbottnarna och krypa upp i
Vaxbygget, där de göra sina gångar, samtidigt
livnärande sig av vaxet. De avsöndra en seg
vätska, varmed gångarna beklädas, och bina
få därigenom svårt att nå dem. De ägg, som
läggas på hösten, ligga hela vintern på kupans
botten och kläckas av den stigande värmen på
våren. Därför bör man å halmkupor, som
kunna gömma många ägg i sina underkanter,
byta bottnar varje vecka under våren, tills
samhället på försommaren blir så kraftigt,
att de själva hålla tillbaka malen.
Tomma kakor böra skyddas för mal genom
förvaring inomhus. Tidningspapper lindas
omkring dem, och en tidning lägges mellan
skattlådorna, om dessa staplas på varandra.
Tomma halmkupor med kakbygge inlindas i
tidningar, ty vaxmalen skyr trycksvärta. Äro
kakorna angripna av mal, som synes genom
den sega, håriga vävnaden i gångarna i
cellernas bottnar, måste de rökas med svavel.
Tomma kupor, skattlådor och kakor, som anses
friska, böra även desinficieras, ty maläggen
äro ej så lätta att upptäcka, vadan de kunna
finnas, där man minst anar. De kupor och
ramar, som innehafts av ett samhälle, som
dött, böra rökas, ty något smittofrö till någon
sjukdom kan finnas däri. Rökningen med
svavel bör förnyas var 3:e—4:e vecka.
Förutom ombyte av bottnar å halmkuporna bör
man noggrant syna kuporna utvändigt och ett
par gånger i veckan lyfta kupan från sin
botten och ställa den på ett pappstycke e. d.
med ett par ribbor under, varefter man, utan
att giva bina rök, trummar på kupan.
Larverna rusa då ur sina gångar ut i kakgatorna
och släppa sig rakt ner samt dödas. Är kupan
mycket angripen, måste man skära ut det av
malen angripna bygget. I ramkupor
borttagas överflödiga ramar och bottnarna hållas
väl rena.
Bilusen, Braula coeca Nitsch., är en
vinglös, omkr. 1 mm. lång, brun fluga,
liknande en lus, som yngre smutsvit, men
småningom gulbrun och slutligen mörkbrun. Ofta
kan den förorsaka viselöshet i kupan. Den
tager sin plats på biets rygg, där biet ej förmår
avskrapa den, gnager hål på huden och lever
av vätskorna i biets kropp. Genom sina skarpa
klor förmår den även hålla sig fast under biets
flykt, men avskrapas stundom under dess
besök i blommorna. Drottningarna, som ju
ständigt hålla sig inne, kunna bliva besatta
med ända till 30 à 40 bilöss och kunna duka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
