Lantmannens uppslagsbok / 118 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bevattning - Beveren - Bevillning - Bi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lära de ofta lämnat gott ekonomiskt resultat
genom den betydliga stegring i skördemängden,
som därmed vunnits. Anläggningar av denna
art äro påbörjade i Sverige.

Beveren. Se Kanin.

Bevillning. Se Beskattning.

Bi. Apis mellifica L., tillhör
honungssteklarnas familj, av vilken omkring 200 arter
finnas ensamt i Sverige. Av denna art hava
flera raser uppstått. Bien äro av tre slag:
drottning, arbetsbin och drönare. Drottningen
eller visen, den enda fullt utbildade honan
i bisamhället, är utrustad med fullt utvecklade
könsorgan, kan lägga han- och honägg och
sålunda fortplanta släktet. Hon kännetecknas
av större längd, smärt kroppsform,
hjärtformigt och hårbevuxet huvud, gadd samt klar
färg. — Arbetsbina, som utgöra den
stora massan av samhällets bin, äro i sin
utveckling hämmade honor som i regel icke
fortplanta släktet. De äro smärre, hava
spetsigt huvud och stickande gadd. — Drönarna
äro hannar och igenkännas på sin klumpiga
form med tvär bakkropp, kortare än
drottningens men längre och hårigare än
arbetsbinas, nästan klotrunt huvud, med så stora
facettögon, att de täcka större delen av huvudet.

Arbetsbi.

Vise.

Drönare.

Munverktygen indelas i övre och
nedre mundelar. De övre mundelarna äro
hornartade och bestå av överläppen och
överkäkarna. Överkäkarna äro binas bitverktyg
och röra sig mot varandra. De undre
mundelarna, som äro mjuka och elastiska, bestå
av två underkäkar, två underläppar och
tungan. När bien hämta nektarn ur
blommorna, sammanslutas underkäkar och
underläppar så, att de bilda ett rör, i vilket den
elastiska tungan, som slutar i en skedformig spets,
föres upp och ned likt kolven i en pump. När
de undre mundelarna ej äro i verksamhet, vikas
de tillbaka under biet. Tungan är hos
arbetsbien nästan dubbelt så lång som hos
drottningen.

Ögonen äro av två slag: punktögon och
facettögon. Punktögonen äro tre och belägna
på huvudets översida. Facettögonen äro
sammansatta av omkring 3,500 sexkantiga
småögon.

Antennerna eller känselspröten kunna
röras i olika riktningar. De äro säte för känsel,
lukt och hörsel.

Vid mellankroppens undersida äro
fästa 3 par ben och på översidan 2 par vingar.

Benen. De främre benparen äro kortast,
de bakre längst. I frambenen finnas en
urholkning, beklädd med hår, över vilken kan läggas
en klaff. Med denna apparat rengör biet sina
antenner, varvid antennen lägges i
urholkningen, klaffen lägges över och benet föres utåt.
Å yttersidan av bakbenens skenben finnes en
fördjupning, korgen, i vilken bina i små
klumpar hopsamla det frömjöl, som fastnar
vid den håriga kroppen under besöket i
blommorna. På innersidan äro benen beklädda med
styva hår, borsten, varmed bina avborsta
frömjölet. Leden mellan fotbenet och
skenbenet bildar en »tång», varmed bina lösgöra de
utsvettade vaxskivorna på bakkroppens
buksida. Varje ben slutar med tarsen, som är
försedd med gripklor, mellan vilka finnes en
sugvårta, som avsöndrar ett klibbigt ämne.
Härigenom sättes bina i stånd att klättra även på
glatta ytor.

Vingarna, 2 framvingar och 2 bakvingar,
äro tunna och hinnartade och kunna under
flykten fogas tillsammans genom att
framvingarna äro försedda med en fåll, i vilken å
bakvingarna befintliga krokar kunna hakas in.

Bakkroppen består hos drottning och
arbetsbin av 6 och hos drönaren av 7 segment,
som kunna skjutas in i varandra, likt tuberna
i en kikare. I bakkroppen ligga
matsmältnings-, blodomlopps-, andnings-,
vaxavsöndrings- och fortplantningsorganen.

Matsmältningsorganen. När biet
från blomman upphämtar nektarn, föres den
genom matstrupen ned i honungsmagen,
som är en utvidgning av denna. Under färden
hem till kupan avskiljes en stor del av det
överflödiga vattnet, då nektarn kan innehålla
från 65 till 75 % vatten. Bakom
honungsmagen ligger matsmältningsmagen,
som står i förbindelse med honungsmagen
genom en magmun. I
matsmältningsmagen upptager bikroppen frömjöl och honung
för eget behov samt smälter den till
fodervälling, varmed ungbina mata drottningen och
larverna. Magmunnen kan genom i
honungsmagen befintliga muskler dragas upp till
matstrupen, när bina behöva tillgodogöra sig
frömjöl eller när ungbin behöva utstöta den
smälta fodervällingen. Härigenom förorenas
honungsmagen ej av dessa ämnen. I
tjocktarmen upplagras exkrementer och bien
avlägsna under normala förhållanden dessa ej
ens under den långa vinterdvalan inne i kupan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>