Lantmannens uppslagsbok / 195 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clematis - Clinodiplosis - Clitocybe - Clitopilus - Clydesdalehäst - Cnicus - Coccideæ - Coccidios

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nötter, å vilka stiftet utväxer till en
fjäderpensel. Flera arter och former odlas som
klängväxter, mest som beklädnad på väggar för sitt
vackra bladverks och sina vita eller blåvioletta
blommors skull. De sydeuropeiska Cl. vitalba
L. med små vita och Cl. viticella L. med
medelstora violetta till rödletta blommor äro fullt
härdiga i mellersta Sverige. De genom
korsning uppkomna former, som gå under namnet
Cl. Jackmani, höra genom sina stora blåvioletta
blommor till våra trädgårdars ståtligaste
klängväxter. Om den får växa i varmt läge,
övervintrar den rätt väl ännu upp i Mälardalen.
De i svenska plantskolor tillgängliga plantorna
av sistnämnda form äro vanligen införda från
Tyskland eller Holland och ympade på rötter
av Cl. viticella.                G. L—d.

Clinodiplosis. Se Vetemygga.

Clitocybe. Se Trattskivling.

Clitopilus. Se Mjölskivling.

Clydesdale häst.

Clydesdalehäst (läs klaidsdäl), en av
Storbrittaniens viktigaste hästraser,
hemmahörande på floden Clydes stränder i s.v.
Skottland, varifrån den fått en vidsträckt
utbredning. Rasen grundlades i början av 1700-talet
genom korsning av den inhemska lanthästen
med flamländska hingstar. Den ansågs länge
som den tunga hästens bästa representant men
har numera fått en medtävlare i den belgiska
hästen.

Rasen kännetecknas av den i regel bruna
färgen med bläs och vita fötter samt starkt
utvecklat hovskägg. Huvudet har ej sällan
något välvd panna eller näslinje. Bogarna äro
välställda, manken markerad. Rasen har i sin
helhet vackra linjer, men bålen är ej sällan
något högt ställd och revbensvälvningen ofta
mindre god, huden jämförelsevis tunn,
bidragande jämte det stora hovskägget till
anlag för mugg. Hovarna äro i regel vita med
mindre starkt horn. C. har i regel ett
synnerligen vinnande steg i skritt såväl som i trav.
Storleken omkring 170 cm. mankstångmått.

Till Sverige har ett antal hingstar av rasen
införts, men de hava varit av låg kvalitet. Den
förste, Prince Leopold, inkom på 1840-talet,
blev fader till Freetrade på Tjolöholm. Sultan,
en son till denne undan ett hälsingesto,
grundade på Levenegården i Skaraborgs län den på
sin tid så omtyckta Levenestammen.
Clydesdalehingstar blevo sedan i slutet av 1800-talet
flitigt använda i flertalet län, till och med så
nordligt som Jämtland, där aveln snart
urartade. Även i övriga delar av landet har
intresset för denna ras, såsom i allmänhet för
mycket fordrande för våra förhållanden, år för
år avtagit. Endast i Skåne och i mycket
begränsad omfattning i Varatrakten i Skaraborgs
län har den ännu alltjämt anhängare.                Wilh. H—r.

Cnicus. Se Kardbenedikt.

Coccideæ. Se Sköldlöss.

Coccidios (förr ehuru med orätt även kallad
Gregarinos) är en särskilt hos kaniner
förekommande parasitsjukdom, som ofta antager
farsotartad karaktär. Sjukdomen förorsakas av en
till de s. k. urdjuren (se Protozoer) hörande
parasit (Coccidium oviforme), som under
gynnsamma förhållanden (lagom värme och
tillräcklig fuktighet) kan förökas såväl inom som
utom djurkroppen genom bildande av s. k.
sporer, som äga en betydande motståndskraft
mot intorkning, värme och köld och därför
länge kunna bibehålla sin livskraft, men
förstöras dock i allmänhet av solljusets inverkan.
Parasiterna upptagas med fodret, antingen
sådant som härstammar från sanka eller fuktiga
ställen, där coccidierna förekomma, eller sådant
som förorenats genom från sjuka djur avgående
parasiter. Sedan coccidierna inkommit i
matsmältningsorganen, förökas de där hastigt och
invandra därifrån i synnerhet i levern.
Sjukdomen yttrar sig på många olika sätt, så att
den kan likna helt olika sjukdomar. I
allmänhet kan man skilja emellan en mera häftigt
förlöpande, akut och en mera långvarig,
kronisk form. Den akuta förekommer oftast
hos unga djur, som äro mest känsliga, och
sjukdomen förlöper hos dem i regeln dödligt och
antar ofta farsotartad karaktär, så att så gott
som alla ungdjur inom besättningen stryka med.
Stundom inträffar döden så hastigt, att
knappast några sjukdomstecken hinna iakttagas,
men i allmänhet ger sig sjukdomen tillkänna
genom minskad foderlust, slöhet, kort och
besvärad andning, stark avmagring, uppsvälld
buk, häftig diarré och mot slutet ofta
krampanfall. Den kroniska formen, som är den
vanliga hos äldre, mera motståndskraftiga djur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>