Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kanin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o8
destillation ren k. Denna kristalliserar i
långa, färglösa nålar, som smälta vid 42 °,
under det att den råa bildar en mörk brun
vätska. K. luktar starkt av rök, är svagt sur
och är ett kraftigt desinficerande medel. Se
Antiseptiska medel.
Kardbenedikt, Cnicus benedictus L., en
ettårig, i Sydeuropa vild, korgblomstrig ört med
klibbig stjälk, taggspetsiga blad och gula
blommor. Odlas för bladens skull, vilka
användas som drog. Bladen skördas på
eftersommaren eller hösten och torkas på luftig och
skuggig plats under tak. 5 kg. färska blad
giva 1 kg. torkade.
Kardborre, Lappa 1. Arctium, ett släkte av
mycket storvuxna, korgblomstriga örter med
nästan klotrund holk och syllika,
krokspet-siga holkfjäll. Äro vanliga ogräs vid vägkanter
och intill odlade platser. Då de icke kunna
bibehålla sig på mark, som bearbetas, göra de
föga skada annat än därigenom, att de mogna
korgarna fastna i fårens ull.
Kardoner, Cynara Cardunculus L., från
södra Europa härstammande, tistelartad ört
med på stjälken nedlöpande, dubbelt flikade,
taggiga blad. Bladstjälkarna ätas. Växten är
flerårig, men då den ej uthärdar nordens
vintrar, uppdragas fröplantor i halvvarm bänk
och utplanteras, sedan de under någon tid
odlats i krukor, på fritt land i början av
sommaren i kraftig, ny gödslad jord, med 1 m.
avstånd mellan plantorna. Då dessa nått 1—11/2
m. höjd, vanligen i början av september,
sammanbindas bladen och omviras med
långhalm, så att endast bladspetsarna nås av
dagsljuset, och jorden uppkupas högt kring
plantorna, eller nedböjas de och täckas med jord.
Efter omkring 3 veckor äro bladen blekta och
färdiga att användas. För att hava k. färdiga
i den mån de skola komma till användning,
täckas plantorna efter hand, och blekningen
kan fortsättas i källare, om plantorna inslås
där i fuktig trädgårdsjord eller sand, innan de
skadats av frost. (G. L—d.) H. J. Dft.
Karled, benämnes hos hästen den del av
lemmarna, som ligger mellan kotleden och
hoven. Se Kota. E. N—m.
Karlsbadersalt. Se Avförande medel.
Karnallit. Se Kalium.
Karossier, kraftigt byggd vagnshäst.
Karott. Se Morot.
Karp, Cyprinus carpio L., av karpfiskarnas
familj, Cypvinidce, är närmast besläktad med
rudan, från vilken den lättast skiljes genom
förekomsten av två s. k. skäggtömmar på
vardera sidan om munnen. I synnerhet vild k.
men även flertalet odlade k.-raser äro mer
långsträckta än rudan. Av k. förekomma 3
varieteter: fjäll-, spegel- och läder-k.
Fjäll-k. har vanlig fjällbeklädnad. Typiskt
utbildade spegelkarpar ha på var sida endast 3
rader fjäll, en vid rygglinjen, en vid sidolinjen
och en (oftast ofullständig) på buksidan. Spe-
gelkarpens fjäll äro mycket större och av annan
form än den vanligas. Läder-k. saknar i det
närmaste helt och hållet fjäll. Med dessa
varieteter böra ej de kulturformer förväxlas,
som småningom uppdragits vid rationell
odling i dammar. A ena sidan kan nämligen
samma huvudtyp tillhöra olika raser, och å
den andra omfattaren viss ras icke alltid
karpar av endast en huvudtyp. Alla kulturformer
ha kortare och högre kroppsform än den vilda
karpen. Hos vissa raser (aischgriinder- och
galiziska raserna) är ryggen särskilt hög,
medan hos andra (lausitzska, böhmiska och
frankiska raserna) ryggen är mer utvecklad på
bredden. Hos oss mest kända äro de galiziska
och lausitzska raserna.
K. förekommer i Sverige ej vild utan endast
odlad i dammar eller (i sällsynta undantagsfall)
inplanterad i sjöar, på vissa ställen i Skåne
måhända också förvildad. Karpens stora värde
som dammfisk beror framför allt på följande
egenskaper: 1. välsmakande, föga benigt kött,
2. mycket snabb tillväxt (han når på 3 somrar
en vikt av 1—1.5 kg.) och 3. stor förmåga att
allsidigt utnyttja en fiskdamms produktion
av föda. De gynnsammaste villkoren för
lönande k.-odling i dammar erbjuda södra och
(troligen också) mellersta Sveriges
låglandstrakter. I nya dammar på mossjord och med
starkt brunfärgat vatten går karpen ofta icke
till. Det stora flertalet av våra sjöar lämpar
sig icke för inplantering av k. Om karpodling
se under Dammhushållning. H. N.
Karriol. Se Vagn.
Karriär. Se Gångart.
Karsöta. Se Älggräs.
Kartor. 1. Det ekonomiska
kartverket inrättades år 1859 ss. en
fortsättning av det gamla, under 1600-talet påbörjade
geografiska eller sockenkartverket, vars
utarbetande ålegat lantmäteriet. Det utgör en del
av Rikets allmänna kartverk och
lyder under chefen för Generalstabens
topografiska avdelning. Kartorna utarbetas på grund av
förefintliga lantmäterikartor och
kompletterande mätningar i skalan 1:20,000 och hava tidigare
utgivits i 1 : 50,000, men över Älvdalens övre
tingslag i Värmland samt Norrbottens kustland
i 1 : 100,000 och över de norra länens
fjälltrakter 1 : 200,000. Å dessa kartor finnas olika
slag av mark (åker, äng, skog och kärr) samt
administrativa gränser och rågångar angivna,
och jämte kartorna utarbetas en tillhörande
beskrivning, som tidigare redogjorde socken vis
för hemmans och lägenheters antal, mantal och
kamerala natur, antal bebyggda brukningsdelar,
ägovidd fördelad på olika slags mark m. m.
Då dels skalans litenhet, dels saknaden av
gränser för de faktiskt bestående
jordegendomarna i hög grad inskränkte den praktiska
nyttan av dessa kartor, har sedan 1910 den
förändring införts, att kartorna utgivas i
1 : 20,000 och å dem redovisas alla hemman och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
