Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolloider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Penna jord, som vid slamning i vatten
uppdelades i partiklar av olika grovlek, varav
omkring hälften likasom sand hastigt sjönk till
botten, blev vid tillsats av klorkalium till
slamningsvattnet så grovdispers, att den i
fysikaliskt hänseende förhöll sig som sand.
Uttvättas klorkalium, återtager lössen sin
ursrungliga fysikaliska natur. Dylika dispersa
system, som genom tillsats av ett salt eller
annan elektrolyt kunna koaguleras och genom
dennas uttvättning åter bringas i sitt förra
fint fördelade tillstånd, kallas reversibla.
— Vissa ämnen förmå skydda kolloiderna för
den nu nämnda koagulerande inverkan av
elektrolyter och betecknas därför som
skyddskolloider. Man föreställer sig, att dessa
omgiva det kolloidala ämnets (den dispersa
fasens) smådelar med ett tunt hölje, som
skyddar mot direkt beröring med elektriskt laddade
ioner.
Kolloidkemien har skänkt nya och viktiga
synpunkter för förklaringen av de förändringar
i sitt tillstånd, som marken undergår. I marken
finnas såväl verkligt lösta ämnen som sådana
i kolloidalt och grovdisperst tillstånd. Det är
kolloiderna i leran, som göra henne seg och
styv. Då kalkning inverkar på jorden så, att
den blir mera porös, lättare genomluftad och
antager mer -eller mindre klump- eller kornig
struktur, så beror det därpå, att jordens
kolloider utflockas och koaguleras genom inverkan
av kalken. Frostens gynnsamma inflytande
på marken kan förklaras därmed, att då
vid frysningen en del rent vatten avskiljes
ur markvätskan som is, så inträder i den ofrusna
återstoden en salt- eller elektrolytanhopning,
som befordrar kolloidernas utflockning och en
därmed följande gynnsam struktur hos marken.
— Den gynnsamma inverkan, som
kreatursgödseln har på jorden i fysikaliskt hänseende,
låter sig förklaras på liknande sätt. Vid gödselns
förmultning bildas kolsyra, som befordrar
upplösning av kalken, vilken sedan verkar
koagulerande. Därtill kommer den ringa
ad-häsionen mellan gödselns organiska och
markens oorganiska ämnen. Starka och ihållande
regns ofördelaktiga inflytande beror ej blott
på regnets rent mekaniska inverkan utan även
därpå, att de lösliga salterna uttvättas, och
då markens halt av koagulerande elektrolyter
sålunda minskas, befordrar detta markens
tillslamning. — Såsom skyddskolloider spela
humus-(mull-) ämnena, särskilt de sura, en stor
roll i marken. Många ämnen, som annars äro
svårlösliga, hållas genom humusämnena
kolloidalt lösta, varigenom markens uttvättning
befordras. Den starka uttvättning eller
urlakning, som visar sig under ett surt
råhumustäcke, beror till en väsentlig del härpå.
Kolloider kunna fällas ej blott av
elektrolyter utan även av andra kolloider. Somliga
av dessa, ex. aluminium- och järnhydroxid,
äro positivt, andra, ss. kiselsyra och vissa hu-
musämnen, negativt laddade. Negativt och
positivt laddade kolloider fälla varandra på
samma sätt som elektrolyter fälla kolloider,
nämligen genom elektrisk urladdning, varvid
de reagerande ämnenas koncentration även
spelar en roll, alldeles som vid fällning med
elektrolyter. I vissa koncentrationer kan även
humus verka fällande.
När det kolloidkemiska betraktelsesättet
först började komma in i markläran, sökte man
efter särskilda markkolloider, vilka ansågos
spela, trots sin ringa mängd, en viktig roll.
Som det torde framgå ur det föregående,
saknar en sådan föreställning verklig grund för
sig, i det samma lagar mer eller mindre gälla
för de tre olika dispersa systemen.
För uppfattningen av absorptions- och
adsorptionsfenomen har kolloidkemien eller
som den kanske rättare bör kallas
dispersoid-kemien stor betydelse. H. Hn.
Kolning. Om ved upphettas utan luft*
tillträde till omkring 2700 C, bildas dels fast
träkol, dels flytande och gasformiga
destillationsprodukter (se nedan). K. sker av ålder i
mila, varvid endast kolet tillvaratages, men
på senare år även i ugn, varvid samtliga
produkter kunna tillgodogöras. Med
skogs-kolning menas kolning i mila på i skogen
spridda bottnar. Platskolning sker i
mila eller ugn och antingen invid sågverk för
tillvaratagande av ribb, bakar o. d. avfall,
eller i övrigt där goda transportförhållanden
möjliggöra ett billigt framforslande av kol ved.
Fördelen med skogskolningen är, att de lätta
träkolen bättre än kolveden förmå bära
kostnaden för lång transport, medan platskolningens
fördelar ligga i ökad användning av mekaniska
hjälpmedel samt, vad angår ugnskolning,
möjlighet att tillvarataga biprodukterna.
Skogskolning sker i regel på hösten, då ved, s t y b b e
och botten (se nedan) äro torra och
tillgången på arbetskraft är god, medan
platskolning i regel sker året runt. K. har i vårt land
gamla anor men fick först genom
tackjärnsframställningen sin nuvarande stora betydelse.
Redan på 1600-talet var efterfrågan på träkol
så stor, att statsmakterna, för att kunna skaffa
järnbruken erforderliga mängder kol, måste
ingripa dels genom beviljande av privilegier
och understöd, dels genom utfärdande av
särskilda förordningar, t. ex. om allmogens
skyldighet att leverera träkol till närliggande
järnbruk. Först genom k. förordningar av åren
1846 och 1850 blev kolhandeln fullständigt
fri, och sedan dess har kolningsindustrien att
i fri konkurrens kämpa om råmaterial och
arbetskraft med pappersmasseindustri,
pitprops-export, brännvedsavverkning m. fl. Genom
k. kan man tillgodogöra torrskog, vrak och
avfall, som eljest i många fall skulle få förfaras,
varjämte k. ofta möjliggör en ekonomiskt
bärig gallring i ungskogar. Dess stora betydelse
såsom en viktig inkomstkälla för skogsägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
