Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mynta - Myosin - Myosotis - Myr - Myrica - Myriopoda - Myronsyra, Myrosin - Myror - Myrrhis - Myrtillus - Mytilaspis - Myzus - Måbär - Målla - Målning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pepparmynta, M. piperita L., lik
föregående men med slätare, svagt naggsågade,
äggrunda, skaftade blad. Odlas som denna som
medicinalväxt.
Myosin. Se Äggviteartade ämnen.
Myosotis. Se Förgät mig ej.
Myr. Se Mosse.
Myrica. Se Pors.
Myriopoda l. myriapoda. Se Tusenfotingar.
Myronsyra, Myrosin. Se Oljekakor: Rapskakor.
Myror, fam. Formicidœ, äro samhällsvis
levande insekter av steklarnas ordning, Hymenoptera.
Några, t. ex. röda stackmyran,
Formica rufa L., bygga stora stackar av löst
hopsamlat material, t. ex. barr och kvistar,
vanligen över murkna trädstubbar eller
intill spruckna, delvis murkna träd, stockar
o. dyl. Andra leva inuti skadade träd eller
stockar, t. ex. den stora s. k. hästmyran,
Camponotus herculeanus L. Åter andra,
såsom Lasius-arterna, (svart- och
gulmyror), ha sina samhällen i jordbon, vilka ofta
växa upp kring och över grästuvor. Formica-
och Lasius-arterna, gå ofta upp i träd, buskar
och på örter, där bladlöss, sköldlöss eller
bladloppor finnas, för att tillgodogöra sig
dessa djurs söta exkrementer. Tillfälligtvis
bita de även sönder blommor och
blomknoppar (på fruktträd och bärbuskar) för att
komma åt honung. Under sådana förhållanden
kunna de göra avsevärd skada. M. äro ofta
besvärliga, då de intränga i byggnader och där
anlägga sina bostäder i trossbottnar,
sågspånsfyllda väggar o. s. v. Jordmyrorna
underminera marken och kunna, då de slagit sig ned
i bänkar eller blomsterrabatter, skada
växternas underjordiska delar. I den mån det är
möjligt, bör man handgripligen bortskaffa
samhällena. Resterna av dessa behandlas
med hett vatten, lut fotogen, klorkalk ei.
dyl. ämnen. Vanligt gödselvatten sky de.
Då myrornas samhällen äro svåråtkomliga
(t. ex. i byggnader), kan man, under
förutsättning att deras tillhåll kan något så när
lufttätt avstängas, använda insprutning av
kolsvavla, se Insektdödande medel. Genom att
bjuda myrorna på svagt arsenikförgiftad
melass el. sirup har man stundom erhållit
goda resultat. A. T—n.
Myrrhis. Se Körvel.
Myrtillus. Se Blåbär, Odon.
Mytilaspis. Se Sköldlöss.
Myzus. Se Bladlöss.
Måbär, Ribes alpinum L., en samsläkting
till krus- och vinbär, fam. Ribesiaceæ, en
meterhög buske med oväpnad stam, blad glatta,
mörkgröna, 3-kluvna, blommor[1] gröngula, i
uppräta klasar, röda bär med äckligt sött, slemmigt
innehåll. Växer allmänt vild i skogsbackar
till Ångermanland i norr. Förtjänar beaktande
sopi en vacker, anspråkslös, och härdig
prydnadsbuske, söm häckväxt på skuggig, torr och
mager mark. Som prydnadsväxt odlas också
allmänt den närstående amerikanska
m., R. aureum Persh., med höggula blommor,
svarta, röda eller gula bär, även den fullt här-»
dig upp i södra Norrland.
Målla, gemensamt namn för arter av
släktena Chenopodium och Atriplex av
mållefamiljen, Chenopodiaceœ. Det förra av dessa släkten
har huvudsakligen 2-könade blommor och
frukterna omslutna av blomkalken, det senare
1-könade och 2-könade blommor på samma
stånd och frukten omgiven av 2 mot,varandra
platt tryckta skärmblad.
Svinmålla el. vitmäll,
Chenopodium album L., en 1-årig, fotshög ört med
mjölhåriga blad och glänsande svarta frön.
Som namnet svinmålla antyder, ätes den gärna
av svin, och vuxen på fet jord kan den lämna
en god ersättning för spenat. Vägmålla,
Atriplex patula L., som är glatt, med de övre
bladen lancettlika, de nedre spjutlika,
förekommer på mer mager och hård jord, såsom
vägkanter och gångar. De föröka sig starkt
genom riklig fröspridning öch bekämpas som
andra fröogräs genom häckning men äro icke
ömtåliga för besprutning. Övriga vildväxande
arter hava ingen betydelse. En från
Centralasien härstammande, 1-årig, högvuxen art,
trädgårdsmålla, Atriplex hortensis L.,
med stora, ofta röda eller gula blad odlas,
numera dock mindre än förr, att användas som
spenat. Självsår sig lätt.
Målning utföres för att skydda materialet
mot förstöring genom luftens och vätans
inflytande, men även av hygieniska skäl för att
underlätta rengöring och dessutom för att
giva ytan ett fördelaktigare utseende. Till
m. och bestrykning användes många olika
ämnen och sammansättningar, vilka alltid
skola avpassas efter förhållandena. Om olika
slags färg och deras beredning, se Färg 4.
Kalkfärg fäster bättre, när torkningen
sker långsamt. Därför bör väggytan före
påstrykningen, sedan den rengjorts, tvättas med
vatten. Träpanelade väggar, som skola
strykas med kalkfärg, böra vara ohyvlade, eljest
har färgen benägenhet att falla av.
Slamfärg användes endast på ohyvlat
trä och huvudsakligen för utvändig målning.
Limfärg kan användas endast till
invändiga ytor och brukas särskilt för målning
av tak. För att ej färgen skall flaga av, böra
nya vägg- eller takytor först bestrykas med
starkt såpvatten och sedan få torka före
målningen.
Oljefärg för invändig målning beredes
i regel med kokt linolja, som torkar fortare,
men till utvändig blandas gärna kokt och rå
linolja, varigenom färgen blir mera
motståndskraftig mot väderleken. Utspädning med
terpentin, som göres för att få färgen mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
