Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Målning - Mångfålla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
820
flytande, gör den också mindre stark och bör
därför undvikas för utvändig målning.
Oljemålning på trä. Innan denna
verkställes skall träet vara väl torrt. Först
överstrykas alla befintliga kvistar och
kådfläckar med stark schellacklösning (polityr).
Sedan grundas träet med tunn, vanligen ljus
oljefärg en gång. När detta väl torkat, utföres,
då en fullständigt jämn yta önskas,
späck-1 i n g, varvid alla ojämnheter i träet
utfyllas med spackelfärg, som beredes av
vete-mjölsklister, slammad krita och linolja.
Spikhål och andra större ojämnheter utjämnas
med linoljekitt. Då spacklingen hunnit torka,
avslipas ytan med pimpsten. Härefter
utföras 2 eller flera strykningar med i—2
dagars mellanrum, varvid varje strykning bör
väl torka, innan ny strykning företages.
Mellan strykningarna avslipas ytan med fint
sandpapper. Vid finare, invändiga arbeten
spacklas och slipas de målade ytorna flera gånger.
Skall den färdiga ytan göras blank, tillsättes
fernissa i den färg, som användes för sista
strykningen. För utvändiga arbeten bör helst
spackling undvikas, enär denna i längden icke
motstår väderlekens inflytande. O 1 j e m å
1-ning å puts. Kalkputsad vägg måste
vara väl torr, innan oljemålning verkställes
å densamma. Först befrias väggen från damm
och dylikt, och därpå överstrykes ytan en gång
med kokt linolja, varefter målningen sker i
likhet med oljefärg å trä, med spackling etc.
Å cementputs får icke anbringas oljemålning
förrän efter 1 l/2 ä 2 år. Ytan skall då först
indränkas med en svag lösning av vatten och
svavelsyra eller järnvitriol. Först när detta
torkat, kan oljemålning utföras, vilket sker i
likhet med föregående (kalkputs). O 1 j
emål-ning å metaller förekommer så gott
som uteslutande på järn. Först rengöras
ytorna genom skrapning och borstning.
Utvändigt järn, som är utsatt för temperaturens
inverkan, skall först grundas med tunn
mönje-färg, och därpå verkställes målningen i likhet
med föregående. Lasering och
fernissning å trä bör användas endast å
trä av god beskaffenhet och helst kvistfritt.
Först påstrykes kokt linolja 1—2 gånger,
varefter strykes en gång med tunn oljefärg,
varvid träets struktur lyser igenom, och
därefter med matt- eller lackfernissa en eller två
gånger. Stenkolstjära användes
huvudsakligast som bestrykningsmedel för
papptak. För isolering mot fukt såväl för trä som
mur är stenkolstjära ett utmärkt
bestrykningsmedel. Den bör i allmänhet påstrykas
varm. Kar bolineum användes endast
för trä och för yttre arbeten. Den har ej så
stor motståndsförmåga mot väderlekens
inflytande som tjära och bleknar snart mot
direkt solljus. Karbolineum bör påstrykas 2
gånger. Den ger träet en gulbrun ton, men
genom tillsättande av färgstoff kan mörkare
ton erhållas. Trätjära är ett utmärkt
bestrykningsmedel för trä och förtjänar
komma till användning i stor utsträckning för
dörrar m. m. till ekonomibyggnader. Den
bör helst påstrykas varm, särskilt vid kall
väderlek. Påstrykningen bör ske sparsamt,
så att inga feta kanter e. dyl. uppstå, enär
trätjära icke är någon torkande olja. För
att få en jämnare ton bör trätjäran utspädas
med annan olja, t. ex. karbolineum.
L. N. Gr amen.
Mångfålla. Se Idisslare,
Matsmältningsorgan.
Mång fålletorka benämnes en svårare form
av mag-tarm-katarr hos nötkreaturen, vilken
visar sig i hårdnackad förstoppning med hård,
mörk, ofta med slem överdragen träck,
upphörd idissling och minskad eller helt upphörd
mjölkavkastning; vanligen tillstöter feber,
hårremmen blir stripig, ögonen insjunka, och
ofta höres djuret skära tänder. Sjukdomen
utvecklar sig vanligen ur en lindrig mag- och
tarmkatarr, börjande med minskad foderlust,
förlångsammad idissling, vanligen åtföljd av
uppdriven flank till följd av gasansamling i
våmmen, s. k. indigestion eller
dyspep s i.
Orsaken är vanligen felaktig utfodring,
ss. alltför stor mängd vattniga och slappande
eller skämda fodermedel eller allt för hastiga
ombyten i utfodringen.
Behandlingen är i början lämpligast
svält den första dagen och därefter endast gott
hö och vatten, tills normal idissling inställer
sig, samt till ingivning bäst kräksalt, 2.5 g. i
dosen, varav gives första dagen 5, den andra
4, den tredje 3 pulver dagligen; eller prustrot,
4 g. 2 ggr dagligen, samt dessutom rå saltsyra,
1 dessertsked i 1/2 1. vatten 2 ggr. om dagen.
Därefter gives lämpligen följande pulver:
kalmus- och gentianarot av vardera 100 g.,
karlsbader salt 300 g., 2 matskedar på fodret 2
gånger dagligen.
Försummas behandlingen eller få orsakerna
fortfara att verka, förvärras lidandet snart, och
har mångfålleförstoppning inträtt, äro
utsikterna till förbättring väsentligt minskade.
Behandlingen bör även då i första hand ha till
ändamål att återställa idisslingen, och
användes därtill lämpligast massage å våmmen
genom knådning eller upprepat tryck med
knutna handen i vänstra flanken och nedåt
buken, som fortsättes i 10—15 min. och
upprepas ett par gånger i timmen, samt ingivning
av prustrot, 6—10 g. på en gång. Dessutom
gives som avföringsmedel 300 g. glaubersalt
löst i vatten jämte 20—30 1. linfröslem. Vid
inträdande förbättring iakttages försiktighet
med utfodringen och tillses noga, att endast
fullt friska fodermedel användas. E. N—m.
Måra, Galium, ett till fam. kräpp växter,
Rubiaceœ, hörande örtsläkte, utmärkt av
krans-sittande blad, små, 4-delade, hjullika blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
