Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Southdownfår ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i03i
egg; den förra formen underlättar grävningen
i hård jord och brukas för dikesspadar, den
senare användes för spadvändning av lös jord,
ss. vid trädgårdsarbeten. För täckdikning
användas särskilda spadar med långt blad och
avtagande bredder, avpassade efter de nedåt
avsmalnande dikena; den smalaste, varmed
bottenrännan upptages, kallas
stickspa-d e. För torvupptagning göras särskilda
spadar av olika former (stickjärn, skärjärn).
Spaljé. Se Formträd, Fruktodling.
Spann i. Anspann av flera hästar efter
varandra. Se Anspänning.
2. Äldre svenska mått, dels ett längdmått
= i kvarter = 14.8 cm., dels ett
spannmåls-mått = 1/2 tunna löst mått = 28 kannor =
73-5 1.
Spannkrok, krok i främre ändan av
vagnsstången för vidhäktning av de främre
hästarnas i ett spann dragvåg.
Spannland, gammalt åkermått, som
användes i Dalarna och andra orter, där man ej
räknade i tunnland, = 7,200 kv.alnar =
ungefär V2 tunnland = 25.39 ar.
Spannmål betecknar i allmänhet säd (se
d. o.).
Spannmålshandel. På grund av spannmåls
stora betydelse som människornas viktigaste
livsmedel har den i de flesta länder varit det
förnämsta föremålet för, handel och har denna
varit underkastad en mängd bestämmelser
i syfte dels att tillförsäkra det egna landet
eller samhället tillräcklig tillgång på säd, dels
att trygga den inhemska sädesodlingen mot
utländsk konkurrens. I äldre tid var det förra
syftet övervägande, och i Sverige såväl som
andra länder gällde en mängd bestämmelser
avseende att förbehålla landet och de särskilda
orterna den där inom alstrade spannmålen
genom förbud mot dess utförsel ur landet eller
orten samt tvång för lantmännen att sälja
sin spannmål inom städerna (förbud mot
lanthandel). I Sverige är s. sedan år 1775 i princip
frigiven, men efter rådande nationalekonomisk
uppfattning och växlande inhemsk tillgång
i förhållande till behovet har denna frihet
varit inskränkt av tidvis växlande
införseltullar till den inhemska odlingens skydd och av
tillfälliga utförselförbud för att bevara knappa
tillgångar åt landets egen befolkning.
In- och utförsel av spannmål.
Den inhemska sädesodlingen synes under
medeltiden och början av nyare tiden i stort sett
hava fyllt folkets behov. Vissa delar av
Sverige, särskilt Mälarlandskapen, hade
regelbundet överskott, varmed de fyllde de
spannmålsfattigare landsdelarnas behov, och
därutöver utfördes spannmål till utlandet.
Stundom måste utförselförbud utfärdas vid
missväxtår, och även under vanliga skördeår
förekom införsel av spannmål. Under Sveriges
stormaktstid försämrades förhållandena, vil-
ket tillskrives dels Karl XI :s reduktion, som
hade till följd, att de stora godsens ägare, i
ovisshet om äganderättens bestånd,
försummade jordens odling, dels missväxtår och
krigen. Efter jordbrukets svåra förfall under
Karl XII:s krigstid ökades åter
spannmålsproduktionen i landet, men ända till
krigstidens slut i början av 1800-talet behövdes
de flesta år införsel av spannmål, vartill den
tilltagande användningen av säd till
brännvinsbränning bidrog. Från denna tid ökades
sädesodlingen, så att införseln endast
undantagsvis översteg utförseln. Med
spannmålstullarnas avskaffande i slutet av 1850-talet
började exportöverskottet avtaga och avlösas
av ett växande införsel överskott, först av vete
och råg, från 1890-talet även av korn och
med 1900-talets början av havre, och detta
införselöverskott har, bortsett från tiden för
världskriget, plägat uppgå till omkring 200,000
ton vete och 90,000 ton råg, under det att av
korn och havre in- och utförsel någorlunda
motsvarat varandra.
Spannmålshandelns
organisation. Handeln med den inhemska
spannmålen har sedan länge tillgått så, att
jordbrukaren, så snart tröskning och rengöring skett,
sökt avyttra sitt överskott direkt eller genom
mäklare, antingen till kvarnarna eller dessas
agenter eller till självständiga
spannmålshandlande, eller — huvudsakligen de mindre
jordbrukarna i från handelscentra mer
avlägsna orter — till lanthandlande. Den spannmål,
som självständiga köpmän uppköpte, lagrade
dessa, tills de kunde försälja den till kvarnarna,
som i sista hand äro köpare av landets
spannmål, och som allt mer övergått till att direkt
uppköpa spannmålen av jordbrukarna. (Nils
Wohlin, Det svenska jordbrukets
avsättningsförhållanden. 1914.)
Denna gång av handeln är behäftad med
stora olägenheter, särskilt för jordbrukarna.
På hösten, då de av penningbehov eller
till följd av brist på magasinsutrymme äro
tvungna att avyttra sin spannmål, sjunka
prisen regelbundet för att mot våren, då
flertalet jordbrukare sålt sina förråd, åter stiga,
varigenom kvarnarna och mellanhänderna
göra en konjunktur vinst, som kunnat
komma jordbrukarna till godo, om de kunnat
dröja med sina försäljningar. Lantmännen,
särskilt de smärre, voro ofta bundna vid vissa
handlande, som på kredit lämnat dem utsäde,
konstgödsel och kraftfoder och därför kunde
betinga sig fördelaktigare pris, än som gällde
i den fria marknaden, särskilt som opartisk
officiell notering av marknadens pris saknades.
Jordbrukarnas stora massa sakna medel till
spannmålens torkning, fullständiga rengöring
och sortering, varför de försålda partierna i
stor utsträckning ofta äro av underhaltig
kvalitet, som kan väsentligt förbättras genom
lämplig behandling, och den värdestegring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
