Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H53
Trilla, en enklare lätt fjädervagn,
vanligen med 2 tvärstolar.
Vurst eller char-ä-bancs, större,
öppen vagn med säten längs sidorna.
Droska, hel- eller halvtäckt vagn med
kuskbock, fram- och baksäte.
Kupé, liten, hel täckt ensitsig vagn.
Viktoria, promenadvagn, vanligen utan
dörrar, vanligen utan baksäte.
Kal es ch, lätt åkvagn med kuskbock,
fram- och baksäten, försedd med sufflett men
Öppen framtill. Ordet användes även liktydigt
med följande.
Landa, större täckvagn, vars kur är
tudelad, så att ena hälften slås ned framåt, den
andra bakåt.
Vagnssmörja. För smörjning av
vagnshjuls lager begagnades förr ren tjära eller
sådan blandad med talg, men numera användes
mest fabriksmässigt beredd v., bestående av
tjockflytande eller fasta ämnen, vunna dels ur
trätj ära (t j ärtalg), dels ur bergolj a genom
avdestillering av de mer lättflytande delarna.
Stundom inblandas däri grafit. Endast
patentvagnsaxlar med oljebehållare smörjas med
flytande oljor.
Vaktel, (Perdix) Coturnix coturnix (L.),
är en liten hönsfågel, till utseendet starkt
påminnande om rapphönan, ehuru knappast
mer än hälften så stor som denna och mera
enfärgat gulgrå. Den är flyttfågel och lever
på odlade fält. För en mansålder sedan
träffades v. sparsamt men ganska regelbundet inom
de flesta slättbygder i södra och mellersta
Sverige. Numera är den över allt ytterst
sällsynt. Då v. ibland påträffas och skjutes
under rapphönsjakt, har det ansetts lämpligt
att fastställa samma fridlysningstid för
honom som för rapphöns. "T. H—1.
Valack, kastrerad hingst. Beteckningen
uppgives hava uppkommit i Tyskland på grund
därav, att kastrerade hingstar plägade införas
från Valakiet.
Valaholmsras. Se Herrgårdsras.
Valeriana. Se Vändelrot.
Valköttmjöl, som erhålles som återstod efter
fettets utkokning ur valkött, användes (mest
i Norge) som kraftfoder. Det skiljer sig från
vanligt köttmjöl genom högre fetthalt (omkr. 25%).
Det innehåller därjämte inemot 50 % äggvita
och 10 % amider. Även finnes benblandat v.
med omkring l/5 lägre halter av dessa ämnen.
Givet i något större mängder medför det
tranig smak åt därmed utfodrade djurs
produkter (mjölk, smör, fläsk). Skämmes lätt vid
förvaring, om det ej är väl torkat.
Vall. Under denna benämning
sammanfattas i lantbruket såväl insådda som naturliga
slåtter- och betesmarker, men företrädesvis
de förra, under det att de naturliga
slåttervallarna betecknas som äng och naturlig
gräsbärande mark, som blott betas,
betesmark.
Åkerjorden användes i äldre tid så gott som
uteslutande till odling av säd, ehuru visserligen
förekom att säd, som tillfälligtvis, ss. vid
svedjebruk, eller längre tid burit säd, lämnades
att valla igen sig. Från mitten av 1700-talet
omtalas från Falu bergslag bruket att även
genom insådd av frö göra åker för någon tid
gräsbärande (jfr Koppelbruk), och sedan
odlingen av rödklöver under senare delen av
samma århundrade efter utlandets föredöme
börjat, blev dylik anläggning av v. allt
vanligare. V.-arealen har sedan alltjämt
fortsatt att växa och utgjorde i avrundade tal
År hektar proc. av åkern
1870....... 700,000 27
I900....... 1,190,000 34,7
I920....... 1.356,000 35,8
V.-odlingen är mera utsträckt i norra delarna
av landet, där sädesodlingen är osäker, och
upptager ända till omkring 3/4 av åkern i
Jämtland^ Norr- och Västerbotten samt
omkring 60 proc. i det övriga Norrland och 50
proc. i Dalarna.
Tvärt om är den mer inskränkt i de
landsdelar, där åkerbruket är intensivast — i
Skåne och Halland inemot 30, i Blekinge 22
proc. av åkern och omkring 25 % å
Gottland, dar god tillgång på ängar finnes och
försommartorkan skadar de insådda vallarna.
Varaktighet. Sedan man först
företrädesvis odlat rödklöver enbär, vilken
bibehölls blott 1 år, blev vanligt att inblanda
alsike- och vitklöver samt timotej och
förlänga vallens varaktighet till 3—4 år eller i
Norrland oftast mycket längre, varvid dock
höavkastningen vanligen starkt avtager, då
klövern försvinner och gräsen utmagras av
brist på gödsling. I senare tid har den
allmänna övergången till intensivare jordbruk
medfört en minskning av vallarnas
varaktighet till 2 år, men därjämte har man börjat
anlägga mångåriga eller ständiga, permanenta,
vallar, avsedda för bete.
Yttre förutsättningar för
vallodling. Denna är mycket beroende
av klimatet. Kalla vårar och försomrar äro
ogynnsamma genom att späda plantor
upplyftas av frosten och därefter borttorka.
Fördelaktigast är ett kustklimat med milt och
fuktigt väder. I samma mån nederbörden är.
ringa, är ett högt vattenstånd fördelaktigt,
beroende dels på vallväxternas stora
bladmassa och därmed följande starka avdunstning
(transpiration), dels på gräsens grunda
rotsystem. Om grundvattnet står ända upp i ytan,
vantrivas visserligen de bättre foderväxterna
och undanträngas av mindervärdiga, ss. säv-,
starr- och tågarter, men redan en sänkning av
grundvattnet till omkring 30 cm. gör marken
gynnsam för gräs och klöver, och ett djupare
grundvattensstånd än 60—70 cm. medför van-
73—213320. Lantmannens uppslagsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
