- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
14

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyste, plötsligt visade sig, medan de andra voro
samlade, blev det gärna i början ett ögonblicks
tystnad, och det gick därhän, att man ej kunde
låta bli att följa honom med ögonen, när han
gick med sin spann till brunnen eller med ett
fång ved på ryggen stapplade uppför sitt
förstugukvist. När han var ledig, låg han alltid
inne hos sig, läste icke, arbetade icke, endast
stirrade upp mot taket, medan den lilla flickan
satt tyst i en vrå och stavade i en bok, eller
stillsamt, som hon plägade, vände på en gammal
söndrig docka, som var hennes enda leksak.
Fyrvaktaren, som en gång oförvarandes kom in för
att söka honom, trodde sig hava hört honom
hålla på med att för sig själv utstöta en rad
av förbannelser.

De andra visste icke mycket om mannen,
och vad de fingo veta, var icke heller mycket,
ehuru de vid varje besök av lotskuttern forskade
efter hans föregåenden. Han hade varit sjöman
vid flottan, kommit därifrån för uppstudsighet
och tjänstefel och fått sin nuvarande anställning
som en reträttplats, vilken bjöd honom livsuppehälle
på ålderdomen. Själv gav han inga detaljer
om sitt liv. Han nöjde sig med att framkasta
vinkar om livets orättvisor och människornas
falskhet samt antydde en gång, att han haft en
fiende, som han försökt att knäppa, men utan att
lyckas. Han ställde detta försök i ett visst
hemlighetsfullt samband med sin förvisning, som han
kallade det, till fyren.

Men i de mörka vinternätterna, när snön yrde
som ett moln omkring ön, och fyrens sken endast
med våld syntes tränga fram över en liten yta, där
flingorna flögo som eldgnistor i mörkret, eller när
dimman tätnade över havet, och gonggongens
dova slag ljödo som varsel om död och olycka
över det osynliga vattnet, då sänkte sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free