Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
tre, ända tills det började skymma på; då kröp
lion upp i soffhörnet och lät tankarne irra
omkring.
Det var ju besynnerligt med Arthur, att han
kunde vara så Jiendtligt stämd mot grosshandlar
Kassinan, som var så vänlig mot alla. och såg så
god ut. Hon skulle minsann vid tillfälle tala med
brodern om den saken. Men — det tjänade väl
till ingenting, livad kunde hon uträtta? Inte var
hon lämplig person till att gifva andra några
föreställningar, hon som själf var så hjälplös och
ständigt behöfde stödas — var det kanske detta de
menade med qvinlighet? Martin hade en gång sagt
om henne, att hon var lik en konvolvulus, som
alltid behöfde någonting att klänga sig fast vid för
att kunna hålla sig uppe. Martin — var han väl
hemkommen från sin vandring i Norge? Troligen
inte. Hvad han skulle vara solbränd! Nog tänkte
han väl ändå på henne någon gång. Hvad kunde
de fia för sig på Björkhult nu? Säkert sutto
hennes fosterföräldrar i lilla sängkammarsoffan, som de
brukade om söndagsqvällarne, och läste högt ur
Thomas a Kempis eller Hemmets altare, och i
solnedgången gjorde de en promenad utåt fälten för
att se hur det växte. Sedan gick fru Kristina och
stekte upp risgrynsgröten, som var qvar sedan
lördagen.
Och medan hon så tydligt såg den kära
fostermoderns bild för sitt inre öga, erinrade hon
sig åter de sista ord, lion hört henne yttra: "Om
någon är skapad att bli lycklig, är det hon." En
djup suck höjde Agnes’ bröst. Här hade hon
åtminstone ej funnit någon lycka, och skulle hon
någonsin finna clen?
Då hon öppnade ögonen, var det nästan mörkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
