Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
i rummet. Hon spratt upp; säkert saknade man
henne der inne.
Hon slätade hastigt till sitt hår och skyndade
in i förmaket. Der var mörkt; från den
angränsande sängkammaren hördes hviskande röster. Hon
stod ett ögonblick villrådig, i nästa minut kom
Kätchen ut från rummet bredvid, stängde dörren
efter sig och sade:
— Är du der, Agnes? Grosshandlaren är gått
sedan en timme, han bat om sin hälsning till dig.
— Här är ju ganz dunkel; tänd ljus!
Agnes gick ut i salen och återkom snart med
en brinnande lampa. Då hon inträdde, såg hon
tyskan stå vid sängkammardörren, som hon nyss
tycktes ha hållit öppen; hennes hand hvilade ännu
på låset. I ett soffhörn låg Verner och sof,
purpurröd i ansigtet och med håret fastklibbadt i
pannan; bredvid honom på divanbordet stod
konjaks-karafinen, men den var nästan tom.
Det blef en svår vecka för Agnes. Det såg
ut som om hennes far ville taga skadan igen efter
den långa återhållsamhet, han ålagt sig för dotterns
skull. Han var drucken redan om morgnarne, då
de möttes vid frukostbordet. Och hans rus yttrade
sig på ett högst obehagligt sätt: han, som eljest
var så godmodig, gjorde anmärkningar på allting,
förklarade, att hela menskligheten var en samling
skurkar, som bara lurade på att göra hvarandra
ondt, blef slutligen sentimental, klagade, att ingen
i hela verlden höll af honom, att han var en paria,
ett lyckans styfbarn, och lade slutligen bägge
arm-bågarne på bordet, höll serveten för ansigtet och
snyftade i den. Första gången detta hände, vardt
Agnes förtviflad och brast ut i gråt. Men Kätchen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
