Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Lifvets Haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ LIFVETS HAF.
•33
af sin färd blifvit räddad från skeppsbrott.
Tacksam derför och af kärlek till
Härlighetens konung, genom hvilkens skickelse
han hade blifvit räddad, sökte han, der
han seglade fram, att rädda skeppsbrutne
och uppmuntra seglare, hvilka voro på
väg till den himmelska hamnen. Men
vid annalkandet mot de ofvannämda
klipporna inträffade ett maklighetens lugn,
och det okända strömdraget förde honom
småningom mot klipporna. Enär han
vid detta tillfälle icke höll sig vaken,
märkte han icke sin fara, förr än han
var så nära klipporna, att han med möda
och icke utan skada tog. sig ifrån dem.
Vindarne, hvilka nu började spela öfver
desse klippor förde med sig hemska ljud,
hviskningar, hvilka Hjelpsam icke ville
höra, En mörk förtviflans natt inbröt
med häftig orkan och stark åska. Med
yttersta svårighet manövrerade Hjelpsam
för att rädda lifvet. Midt i detta arbete
bad han ofta. Andens olja (Rom. 8: 26)
göts äfven på vattnet, och den rasande
sjön mildrades något, så att den icke
alldeles uppslukade Hjelpsam, Men åskan
slog ned. Blixten träffade skeppet och
satte det i brand. Trons
släckningsapparat användes, och i det närmaste
lyckades det att utsläcka elden, men så
bröt den ut på nytt. Då var mannska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
