Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På Lifvets Haf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
PÅ LIFVETS HAF.
pet så uttröttadt, att det icke mer kunde
arbeta med erfoderlig kraft. Hjelpsam
förnam, att djefvulen sjelf var i orkanen
ocli underhöll elden. Då ropade han till
Konungen och sade: "Om icke Du
ingriper och räddar mig, så måste jag
förgås1’. Då kom hjelpen. Konungen sade
till djefvulen: "Vik!" och till orkanen:
"Var stilla!" och han sände en störtflod
af regn från skyarna, hvilken genast
utsläckte elden. Den kristnes Medlare
lefver. I honom är hjelpen (Ebr. 4:
14—16; 1 Joh. 1:9—2:2). Nådens flod
utsläcker ofridens eld. Sedan klarnade
himmeln, ett upplifvanda solsken göts
öfver hafvet, och med en frisk bris styrde
Hjelpsam med kompassens ledning ut på
det djupa vattnet, där han nu träffade
Trofast. Denne var honom behjelplig
med att reparera de undfägna skadorna.
En annan seglare kom också i sigte
och gjorde sällskap med Trofast och
Hjelpsam. Hans namn var
Ömhjer-tad. Han älskade mycket Konungen
i det land han sökte och prisade honom
gerna inför andra. Många, hvilka hörde
det, drogos äfven till samme Konung och
följde med på resan. Han hade sett
mycken nöd och afhjelpt den. Men med
grämelse och sorg omtalade han, huru
han på ett ställe hade sett en seglare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
