Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Om herr Sten Knuissons envig med riddaren Lydik Claesson Djekne samt om en oväntad gäst, som därvid infann sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hälsa din nådige herre — svarade herr Sten
— att om han i egen person begär inträde, skola vi
bjuda till att undfägna honom efter bästa förmåga. Men
som vi icke ämna låta skrifta oss af hans klerker, så
torde en sådan komma bättre rakad härut, än han
kommer härin.
Emellertid hade Flemings ryttare, rådville och
uppbragte, dragit sig tillbaka ur pilhåll från murarna. De
voro icke försedde med bågar och kunde icke besvara
den förrädiska hälsningen. Herr Lydik ensam fortfor att
hålla stånd inom skotthåll, likgiltig för de pilar, som tid
efter annan slogo in i hans sköld. Han väntade icke
heller länge förgäfves. Hvad man än sagt om herr Sten
var brist på mod en beskyllning, hvilken han minst
förtjenade. Hans något rusiga folk hade behöft tid för att
sadla sina hästar och pådraga sina aflagda rustningar.
De voro nu färdige och, i förening med fru Ursulas
folk, inemot trettio välbeväpnade hofmän, således
öfverlägsne den anfallande styrkan. Men emedan Flemingens
ryttare voro kände såsom dugligt och krigsvant folk, fann
herr Sten rådligt att icke utan nödfall låta det komma
till handgemäng. Han ryckte således ut i god
stridsordning, men lät sina män göra halt vid den fällda
vindbryggan, upptog med lansspetsen herr Lydiks handske
från marken och red så ensam, försmående andra vapen
än svärdet, emot sin väntande fiende.
— Bikta nu dina synder, storskrytande pojke, ty
lefvande kommer du icke från detta ställe! ropade herr
Sten med fruktansvärd stämma.
En strid till häst begynte, enligt regeln, med lans;
men när herr Lydik såg sin motståndare gripa till svärdet,
bortkastade äfven han lansen och drog på samma gång
sitt. Svårigheten vid en sådan fäktning bestod i att på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
