Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 31. Om herr Sten Knuissons envig med riddaren Lydik Claesson Djekne samt om en oväntad gäst, som därvid infann sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång sköta tygeln och skölden med vänstra handen,
medan så mycket berodde på hästarnas vana och
ryttarnes skicklighet. Den af de stridande, som lät sin fiende
komma sig på flanken eller på ryggen, var nästan alltid
tillspillogifven.
Det visade sig snart, att herr Lydik icke var en
ovärdig elev af Svante Stures berömda väpnareskola.
Ehuru sårad i axeln, förde han sitt vapen med en vighet
och skicklighet, som skulle gjort honom fullt vuxen
hans vida starkare fiende, därest han ridit sin egen häst,
som var van vid hans tygel. Olyckligtvis hade han
nödgats kvarlämna denna vid flykten från Nådendal och
red nu en af Flemingens ovigare stridshästar, som ej
varit med om sådana äfventyr.
Sviken i sitt hopp att nedhugga ynglingen i första
anloppet, kastade herr Sten sin häst åt sidan, vände
därefter tvärt tillbaka och red med sådan häftighet in på
sin motståndare, att herr Lydik icke hann vända i tid,
utan fick i detsamma ett enda förfärligt och krossande
svärdshugg innanför skölden, tvärsöfver den förut sårade
vänstra axeln. Detta hugg, som kunnat fälla en tjur
till marken, var mer än hans goda flandriska rustning
kunde ernotstå. Det svindlade för hans ögon, skölden med
den blodröda ängeln sjönk ur hans förlamade hand, och ett
nytt hugg, denna gång öfver sidan af hjälmen, kastade
honom sanslös och hufvudstupa ur sadeln till marken.
— Gånge så enhvar, som rör vid Sten Knutssons
ära! ropade herr Sten triumferande och sprang af hästen,
i afsikt att med ännu en nådestöt fullborda sitt blodiga
värf, då i detsamma Flemingens ryttare sprängde fram
för att rädda sin anförare.
Båda partierna hade härintills varit overksamma
åskådare af det skarpa enviget; nu red herr Stens folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
