Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måål-roo eller Roo-mål efter Skoklosterhandskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
skrifwande, ja det wet ingen om ni warit till eller inte. (Jag har
likwäl igenfunnit en Kanterstens namn i Sw. historien, som warit
Secret.) [5. i6/]
Quam dulce est Sapere.
Som jag hade den äran, att wara i hans ynnest ock bewågenhet, 5
will jag förmäla också om några Hans sinnes förnöijeligheter och
liufl/^a föreställande. En gång kom jag till Honom, då Han satt
hel omringad med böcker ock utbrast wid det jag kom i dören med
ett helt frögdtullt lynne: Quam dulce est Sapere. \S. if\
Vita somniuni unibrce. 10
När Han en gång kom at discourera om Världen ock dess
Få-fängelighet, brast Han ut i de orden, att af alt det han hade läst och
hördt, war ingen ting rättare sagt, än ded, att menskliga lefwernet är
ovap axtag somnium umbrcE, en skuggedröm eller dröm om skuggan
el/^r i skuggan, \vwil\2. ord jag sedan i Pindaro har igenfunnit. Icke 15
dess mindre, sade Han, är pulcrum eminere inter Homines ob merita
Virtutem. {S. if\
Lycklig hwem?
När jag frågade Honom ho wore Lycklig uti Verlden? ^waraåe
Han, Den som sitter i ett Embete som Han lyster, där han har sitt
pabulum aninii — sinne-beet, får derföre Lön och Sustentatiofiem 20
corporis; har altså deri sin Libertatem^ gloriam laudem, quas
se-quntur amor honor. När jag bemötte Honom att i en tienst wore
ingen Libertét, snarade Han att dät är den sötaste Libertét för en
ädel Siäl, att få utstå möda ock fara, för nöije, heder och ära.
17/-]
Dygdens Fiende Lättjan. 25
Då frågade jag, hwad Han tyckte om den Libertét, som är lik
Lättian? Su^r^de Han, bort hen! Dät måst altid wara en vigor hos,
en lust ock ifwer, att gagna sig, sin nästa, ock i synnerheet sitt
fädernesland. Den som ock söker rolighet, måste äfwen hawa något
ärligit för händer, theruti han sig öfwar: Ty då han plägar och 30’
plöser sin kropp med wällust, ock tilstäder sitt hierta att tänka hwad
thet will, så kunna de både honom lätteligen uttrötta och på
sid-lycktone komma på kneken: När kroppen ei mera orkar synda, så
är ändå sielen sielf förderfwelig i sitt upsåt. Intet i werlden
sträf-wer så häftigt emot Dygden som Lättjan: ty af många lediga stun- 35
1-3 Jag har . . . secret. underst7’uket i Sk^ 7 SJf liufwa 27 SJf
bort hän! 32 Sk" utrota för uttrötta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
