- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
88

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.

stående resan. Allas ansigten voro fulla af bestörtning och
bedröfvelse, mitt husfolk, mina underhafvande och snart sagt
hvarenda fästningens innevånare, högre och lägre, tog lika del
i mitt öde, någre enda afundsmän, fjäskare och lycksökare
undan tagne.

Den 3 Mars. Gjorde mig resefärdig, öfverlemnade
befälet till baron Fleetwood och fick uppå flottans kontor betyg,
det jag under förflutne penningelösa tider å egen kredit
uppnegocierat och i kassan insatt 18 à 20,000 rdr, som allt ännu
var obetaldt och hvarförutan de allranödvändigaste arbeten och
beredelser till nästa campagne hade måst afstanna.

Jag begärde och fick kommendantens tillstånd att taga
afsked af min officerscorps, som till den ändan sig församlat
uti mina större rum. Jag gick då in till dem, åtföljd af
kommendanten, och förde mina små gossar en i hvardera handen.
Jag frågade, om någon ibland dem hos mig kände några fel,
som förtjenade hvad mig nu hände; om jag åsidosatt mine
undersåtlige pligter, om jag försummat uppmuntra dem till
sina skyldigheters iakttagande; om jag bland dem fört
förrädiska samtal; om jag fegt fört dem mot fienden, då tillfälle
dertill sig visat m. m., och jag besvor dem vid allt hvad
heligt och kärt de i verlden egde att låta sanningen tolka
deras svar. — Nej, ropade alla med en mun: Vi önska få
följa er i döden, få dö för er. — Jag utbad mig då deras
vänskap, deras hugkomst; att mina barn, visandes dem, måtte
få röna frukten af den tillgifvenhet, hvarmed de mig alltid
hedrat, i händelse det skulle behaga den Högste att tillåta
afund och ilska att på ett eller annat sätt för alltid skilja mig
vid en så respectable och af mig så älskad corps. Jag önskade
dem Guds välsignelse, segrar och ära. Strömmar af tårar
voro deras enda svar, alla trängdes att fa kyssa mina händer.
Jag omfamnade dem, blandade mina tårar med deras och
ändteligen slet mig ur deras armar, och det vore mig nu
omöjligt att beskrifva denna scene, så rörande den var. Jag
måste till kommendantens heder nämna, att hans hjerta ej
härvid var utan känslor och dess ögon ej utan tårar. — Hela
dagen var mitt hus fullt af folk från Helsingfors och
fästningen, som ville taga afsked, betyga deras deltagande och
önska mig Guds välsignelse, alla med rörelser, hvaraf hug-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free