Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
komsten hela min lefnad uppväcker ljufva, smickrande och
tillfredsställande känslor. — Damerna voro äfven och togo
det ömmaste afsked.
Kl. Vs 5 e. m. skedde afresan, då mitt hus, trapporne och
hela planen var uppfyld af folk, högre och lägre, som alla
önskade oss Guds välsignelse. Då jag körde förbi mitt
com-pagnies barack, stod der en skock volontärer och båtsmän,
som höllo min häst, med tårar i ögonen begärde att få följa mig,
och sedan jag tagit afsked af dem, uppmuntrat alla till lydnad
och trohet, önskade de mig Herrens nåd och välsignelse, och
resan fortsattes. — Några fruar följde oss till Heising kyrkoby.
Öfverstelöjtnant baron Fleetwood, major grefve Jan Adam
Cronstedt, kapiten Wallberg, fru Hohenhausen och min syster
följde oss till major Danqvardts på Thurby, der första
natt-qvarteret togs, och
den 4 Mars kl. 8 om morgon fortsattes resan, sedan vi
äter uthärdat ett ömt och rörande farväl. — Kölden var under
hela resan ganska sträng med nästan beständiga urväder, i
synnerhet till slut, att det är nästan omöjligt beskrifva, hvad
vi deraf ledo, och nästan obegripligt, att min hustru kunde
uthärda. Vi reste merendels både natt och dag och händelser
gjorde, att oftast, då vi någon natt beslutit att hvila, var
natt-qvarteret sämre och svårare än slädan på landsvägen. — Föga
betydligt föreföll under resan. Alla, som mig kände, yttrade
förundran och ömt deltagande; sjelfva bönderne nära intill
Helsingfors, der jag var känd, sade rent ut, att de trodde,
man gjorde mig orätt.
I Vasa hvilade vi öfver en dag; alla der visade oss den
största höflighet och attention; resan derifrån togs öfver
Qvar-ken. Vi reste en söndags eftermiddag frän Vasa och funno
vid närmaste gästgifvaregård, der vår ankomst genom förbudet
var bekant, en stor folksamling, och vid det jag steg ur min
släda, fann jag mig omfamnad af en gammal hederlig gumma,
uti full gråt och under det hon ropade åt några närstående
unga pigor: »flickor, kom och omfamna öfversten». De lydde
och tårar flöto ur deras ögon. Förundrad frågade jag, hvad
detta ville betyda, då en gammal soldat af Österbottens
regemente (hvilken trenne år å rad först på fästningsarbete och
sedan under förra årets campagne stått under mitt befäl) steg
fram, helsade på mig, ögonen i tårar, och sade: »det är min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
