Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.226
— Det är någon som har hängt sig, — sade Diebitscb.
— Tag genast ned honom ur snaran, — befallde
kejsaren och steg in i templet. — Se till, Tarasov, om
du kan göra något.
De löste själfmördaren ur snaran — han hängde så
lågt, att de uppdragna benen nästan berörde golfvet —
och lade ner honom. Kejsaren lutade sig öfver honom
och igenkände Kapiton Alilujev.
— Är han död?
— Ja, ers majestät, — svarade Tarasov, — han
måste ha hängt sig i natt.
— Hvad är det där? — Kejsaren pekade på ett
papper, som den döde höll så hårdt sammanpressadt i sin
stelnade hand, att Tarasov knappast förmådde lösgöra det
utan att slita sönder det. Det var ett försegladt kuvert
med påskrift: »Till hans kejserliga majestät. Hemligt.»
Tarasov räckte kejsaren brefvet. Denne ville först
lämna det till Kleinmichel men betänkte sig och stoppade
det i ärmuppslaget.
Araktsjejev kom ej in i templet. Han satt ute på
trappan, stönade och pustade och drack vatten ur en
skopa, som roddarna räckt honom. Man fick så godt
som bära honom ner i båten och ledde honom upp till
gården. Af förskräckelsen hade han fått häftiga
magplågor. Kejsaren var orolig, men Tarasov lugnade
honom, ordinerade kamomillte och lavemang. Hela dagen
tillbragte kejsaren inne hos den sjuke, pysslade om
honom, lagade kamomillteet och var färdig att egenhändigt
sätta lavemanget.
När han blef ensam på kvällen, öppnade han
Ali-lujevs bref. Men seende, att det var en angifvelse mot
Araktsjejev, läste han det ej utan endast ögnade på början
och slutet.
»Eders kejserliga majestät, allernådigaste gosudar!
Blotta tanken på militärkolonierna uppfyller hvarje
rätt-tänkande sinne med förtviflan och fasa.»
Och i slutet:
»Militärkolonierna äro den grymmaste orättfärdighet,
som en tyrannisk styrelse har kunnat uttänka ...»
»Nej, det där har inte han, den fyllbulten, skrifvit»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
