Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.242
Piper, fru Sagrasjkajas hushållerska; och tvätterskan
Lukeria; och »fattig-Praskovja», förmodligen en
kyrk-tiggerska.
Men den intressantaste af allesammans var Nikitusjka.
Ursprungligen soldat, musikant vid första kadettkåren, är
Nikita Ivanovitsj Fjodorov nu titulärråd (till denna rang
har han upphöjts för sina profetior) och näst »mamma»
deras förnämsta ledare och profet. En snuskig gubbe i
flottig frack, med Stanislausorden i knapphålet och
mässingsringar i öronen. Han ser ut som en gammal konstapel.
Med hans läskunnighet är det skralt beställdt, men han
är en förträfflig musiker; han komponerar hymner på
grundvalen af ryska folkmelodier.
Nikitusjka satt på en låg pall vid mammas fötter
och slog sakta på en harpas strängar.
Fru Tatarinova halflåg i en skinnklädd hvilstol.
Hon var sjuk. Ansiktet utmärgladt, visset och brunt;
på öfverläppen små mustascher. Hon liknade halft en
gammal zigenerska, halft Gudsmodersbilden, som hängde
öfver sängen, ögonen — klargula; måtte lysa som en
katts i mörkret. Jag har aldrig sett en kvinna med så
manliga ögon. Denna blandning af manligt och kvinnligt
verkar fängslande.
Hennes sätt var världsdamens; hon är född baronessa
Buxhövden och har fått god uppfostran. Hon talar franska
bättre än ryska.
— Ifall vårt Filadelfiska Sällskap inte tilltalar er,
— sade hon med värdighet, — så be vi er ödmjukast att
endast iakttaga tystnad. Världen har nog mycket att
fördöma ändå.
Och sedan hviskade hon mig i örat, så förtroligt
som om vi varit gamla vänner:
— Jag vet, att ni har en stor sorg; men hoppas
på Herren!
Jag var rädd, att hon skulle börja tala om Sofia;
då tror jag, att jag genast hade stigit upp och gått.
Men antagligen förstod hon, att det ej gick an, ty hon
teg litet, och sedan tillfogade hon:
— Människohjärtat är likt de där träden, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
