- Project Runeberg -  Alexander I /
243

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.243

ge ifrån sig sin helande balsam, förrän järnet tillfogat
dem själfva ett sår.

Till sist frågade hon mig rakt på sak, nästan brutalt
— men äfven denna brutalitet behagade mig: »Tror ni
på Gud?» Och när jag svarade ja, anmärkte hon:

— Jag vet inte hur det är med er, men jag har
för längesedan märkt, att endast de förneka Gud, som ej
önska, att ban skall finnas.

— Eller kanske, — tillfogade jag, — de som önska,
att han inte skall finnas.

— Just så! — sade hon och böjde på hufvudet
som till tecken, att vi voro fullkomligt eniga.

Då hon märkte, att jag förvånade mig öfver
Niki-tusjkas obesvärade sätt mot general Golovin och dennes
vördnadsfulla mot honom, sade hon på franska och med
ett fint löje:

— Man får ej förvåna sig öfver att i vår tid andens
gåfvor uppenbara sig förnämligast bland de lägre klasserna,
ty de högre stånden, som fallit för den europeiska
upplysningens lockelser, d. v. s. tjäna världen och dess lustar,
ha icke tid att ägna sig åt själafrälsande betraktelser.
Och dessutom, hos hvilka visade sig, vid kristendomens
begynnelse, de första tecknen af Guds andes inverkan?
Var det icke bland det lägre folket, bland de föraktade
och förtryckta, och icke bland de äldste, lärarna och
prästerna ?

Och hon slöt på ryska, i det hon med moderlig
ömhet lade sin hand på Nikitusjkas hufvud:

— Ljusets outgrundlige Fader utvalde en gång
fiskare och simpla män; äfven i våra dagar värdigas han
bo ibland dem. Eller hvad säger du, Nikitusjka?

— Jo just så är det, mamma. Låt mig få kyssa
lilla handen. »Det i världen dåraktiga hafver Gud utvalt,
på det att han skulle komma de visa på skam.» Det är
som det står i vår visa:

Dumma bönder äro vi
komma ock att så förbli.
Men från dessa dumma nöt
stiger dock en lukt så söt,
ty Crud Fader bor i oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free